Jag granskade nyligen ett serviceprotokoll för en Renault Zoe. En elbil. Service och reparationer var utförda på auktoriserad Renaultverkstad. Så här såg serviceprotokollet ut (mina rödmarkeringar):
Mekanikern har alltså kontrollerat nivån på den obefintliga motoroljan, den obefintliga Ad Blue-nivån (för dieselpartikelfilter), rengjort deflektorn och delarna till det rörliga panoramaglastaket fast inget panoramaglastak finns, och smort huvlåset. Jag kontrollerade huvlåset. Det såg inte nysmort ut. Detta var serviceprotokollet. Det utfördes också reparationer.
Reparationsfakturan
När jag pratade med mekanikern så var han uppenbarligen tränad i att ”bemöta kunder”. Det var som att prata med en försäljare. Han försökte dribbla bort mig genom att korrigera mig när jag sade ”bromsbelägg” och förklarade att dessa bilar har ”bromsband” istället för bromsklossar till bakre trumbromsarna. Det var ju annorlunda, sade han och därför dyrare. Dessa ”bromsband” är en annan typ och form av bromsbelägg helt enkelt. En operation på fakturan var ”återställa hjulcylinder” på ena bakhjulet. Min mekanikervän förklarade att det i bromstrumman finns en liten cylinder som trycker de två beläggen utåt mot bromstrumman så att bilen bromsar. Det tar en sekund att trycka tillbaka de cylindrarna. Det tog Renault 944:- för! Räkna på det timpriset.
Att byta bromsbelägg bak tog de 1416:- för. Själva beläggen (för de ingår inte i nämnd summa) tog de 1946:- (!) för. Luftning av bromskrets 629:-. En ”Piston wheel slave” (ny hjulcylinder): 1000:-. I monteringen av detta ingår självklart rengöring och uppsmörjning av rörliga delar. Men – i serviceavtalet, som alltså är en annan del än nämnda reparationskostnader – så tog de betalt för detta också. Det är till att dubbelfakturera.
Till denna faktura på 12 000:- för mindre reparationer och två nya däck på en elbil, tillkommer serviceavtalet, där ägaren plötsligt hamnat 7 000:- back pga Renaults hittepåpriser på åtgärder och material. Ett 12V-batteri som skulle bytas enligt serviceschemat tog de närmare 3000:- för. Och då skall nämnas att en elbils 12V-batteri inte utsätts för krävande urladdningar som att dra runt en startmotor som drar runt en förbränningsmotor. Det skall mest ha hand om elektrisk instrumentering, fönsterhissar osv. Till detta alltså dubbelfakturering av redan utförd åtgärd som smörjning av bromsdelar. Zoeägaren har alltså belastats med 19 000:- för vanlig service (ingen kamrem finns, vattenpump ej bytt osv.), småreparationer och byte av två däck, samt hjulinställning. 19 000 kronor…
En vän som är företagare och har tjänstebilar, hämtade nyligen ut en ny Tesla. Tesla uppger att det inte finns något serviceintervall på bilarna – just för att de är elbilar. Det finns inte så mycket att serva. Man får serva och reparera bilarna efter behov, beroende på hur de används. Det är en ärlighet man sällan ser i bilvärlden. Hur kommer det sig att Tesla inte ser något större servicebehov, medan de flesta andra märken har digra listor med servicepunkter till höga priser? Det handlar om pengar:
Min mekanikervän (arbetar på en av de största rikstäckande fordonskedjorna) har just varit på flerdagarskurs. De fick höra (fritt återgivet) att ”Nu när det blir fler elbilar så måste vi hitta på olika åtgärder för att kunna fortsätta ta så mycket betalt som möjligt”. Det är så det går till i bilbranschen. Därför kan Renault ta närmare 3000:- för ett batteri som inte behöver klara större belastning, ta 944:- för att på 1 sekunds arbete, dubbelfakturera service- och reparationsåtgärder, och sedan köra försäljarsnack för att försöka dribbla bort kunden som frågar kring detta. Och Renault är inte ensamma. Det är än värre hos andra bilmärken. Renault utmärker sig alltså sannolikt inte. Det är så här illa i branschen.
Alla bilägare kan spara stora pengar genom att ta del av bilens servicebok med påbjudna serviceåtgärder och serviceintervall, och själva jämföra verkstadspriser på dessa åtgärder. Se bara till att få stämpel i serviceboken. Den händige kan göra det mesta själv.
Publicerat av Erik 
Svensk Bilrådgivning 