Hur hållbara är elbilar – egentligen?

6 juni, 2025

Många anser att elbilar är viktiga för att ”rädda klimatet” och att de är mycket miljövänligare än bensin- och dieselbilar. Inte minst förs denna åsikt fram i miljörörelsen och media, som har ett stort inflytande över politiken. Och visst låter det miljövänligt och bra. Det är dessutom betydligt färre delar som kan gå sönder i en elbil. Inte heller finns kamrem eller motorolja som måste bytas återkommande. Men verkligheten kan se ganska annorlunda ut. För rika människor som kan byta elbil vart tredje eller femte år, är elbilar måhända lyxigt, bekvämt och ger en känsla av utveckling och att man är en lite högre moraliskt stående varelse. Man får köra runt med sin dyra leksak, som också är ett stort dyrt avlatsbrev för ev. dåligt ”klimatsamvete”. Men hur är det för vanliga människor, som tänker sig äga sina elbilar tiden ut – just för miljöns eller ”klimatets” skull? Mig veterligen känner jag två personer som äger rena elbilar. Båda får just nu skrota dessa fina elbilar, som skulle haft långt kvar att gå.

Mercedes EQC 2019. Källa: quickcarreview.com

Första vännen företagsleasade en Mercedes EQC, en bil för ca. 800 000, då. Oerhört bekväm att åka i, lång räckvidd och en vansinnig accelerationsförmåga. Batteriet hade efter 17 000 mil en batterihälsa på 97%. Han var mycket nöjd med den. En dag råkade han svänga lite för snävt hemma vid huset och bilen körde över en bergknalle på gårdsplanen, bilen fick hasa sig över bergknallen för att ta sig loss, det gjorde att det blev en lång reva på höljet till batteriet under bilen. Mercedes tittade på det. Visade sig att batteriet var oskadat, då det ligger en bit innanför höljet. Men Mercedes ville inte reparera enbart höljet, utan hela batteriet var tvunget att bytas. Ca 500 000 kostar det. Det var mer än bilens värde efter drygt 3 år. Försäkringsbolaget bestämde att bilen skulle lösas in. Skrotas. En drygt 3 år gammal lyxbil.

Renault Zoe 2017. Källa: blog-moteur.com

En annan vän har en Renault Zoe, 8 år gammal. Hon är väldigt glad över sin Zoe, som är hennes första bil, en bil köpt helt ny dessutom. Hon hade just blivit fri från avbetalningarna, efter 8 år, och såg fram emot många år av billigt bilägande. Vid ett besök hos en vän skulle hon ladda Zoen i vännens laddbox. Ingen laddning skedde. Men med vägguttagskabeln gick det att ladda. På väg hem vägrade Zoen sedan att ta laddning på många olika laddstationer. Zoen fick bärgas till Renault några mil hemifrån, pga hotande elbrist. Vi gissade att det var något elfel som kunde återställas via dator eller utbyte av felande komponent. Döm om vår förvåning då Renault försäkring meddelar att hela bilen måste lösas in pga ”omfattande skador” på den s.k. PEC-enheten! Elbilen tålde inte att laddas… PEC-enheten består olika elektronikkomponenter som likriktare, växelriktare, kapacitansmoduler, filtermodul, DC/DC-omvandlare och laddare. Den har fantasipriset 75 000:-, plus jobb, vilket överstiger bilens värde. Dessutom verkar det nu som om Renault försäkring (som är en If-försäkring) försöker komma undan ersättningsmomentet med undervärdering av bilen; de har ”värderat” bilen till 72 000:-, minus både en och två självrisker, medan blocketpriserna visar på ca. 75-95 000:-. Min vän, som var så glad för sin ”Zoe”, som äntligen var avbetald, ska nu stå på bar backe med för få tusenlappar i hand för att kunna köpa en likvärdig Zoe, och vara utan sin egen omtyckta Zoe, som borde haft minst 10 år kvar i livslängd. Hon köpte ju Zoen för att vara miljö- och klimatvänlig, då just ”hållbarhet” är mycket viktigt för henne. Och just det – Renault/If försäkrings ”erbjudande” gäller bara i 45 dagar. Hon måste alltså skynda sig att i stress och förtvivlan avhända sig sin kära Zoe som hon just betalat klart på, så att hon ”åtminstone kan få något”. Medan de säljer bilen vidare till bildemonteringsfirmor och cashar in. Värdegrundsarbete anyone?

Dessa fall är bara i min omedelbara närhet. Hur många hundratals eller tusentals liknande fall finns det? Är detta miljövänligt? Är detta ”hållbart”? Dessa bilar har istället blivit i sammanhanget oerhört stora kostnader för ”miljö och klimat”, och blivit den totala motsatsen till det som tillverkare, miljörörelse och politiker, pratar om, avseende elbilar.

Försäkringsbolagens skuld

PEC-blocket, under kylfläkten.

En av mina äldsta vänner har jobbat som fordonstekniker i flera decennier på en stor bilåterförsäljarkedja. Han är utbildad bl.a. på Renault Zoes drivlina. Han berättar att han åtgärdat skadade PEC-enheter flera gånger. Men då har man inte bytt hela PEC-enheten för 75 000:-, utan de har öppnat enheten och bytt bara några få komponenter. I de fallen har det varit garantiärenden, alltså Renault själva som betalat. Då har det gått bra att byta enbart felande komponenter, så billigt som möjligt. På You Tube kan man också se videor där fordonselektriker åtgärdar fel så. Det är givetvis sunt och riktigt. Men när försäkringsbolagen skall betala via vanlig försäkring/annat utgiftskonto så skall tydligen hela svindyra enheten bytas. Vilket innebär inlösen av bilen. Skrotning. Tänk dig att din diskmaskin slutar fungera och försäkringsbolaget vill tvångsinlösa och riva hela ditt hus! Är det rimligt? Hållbart?

Varför är man så pigg på att lösa in bilar istället för att reparera dem? Vad jag förstått så brukar försäkringsbolagen sälja de inlösta bilarna till skrothandlare på auktion. De kan alltså tjäna rejält med pengar på detta. Bara motor och batteri kan begagnade kosta 30-50 000:- styck på en Zoe. Till det alla övriga delar, inte minst den svindyra elektroniken; elektronikboxar, kontaktstycken, kabelhärvor, datorer, och sen dörrar, huv, inredning, strålkastare m.m. Här får jag en känsla av att något inte står rätt till. Något luktar skumt. Uppenbarligen vill biltillverkarna/kedjorna inte att man ska laga sina elbilar så att de håller sin livslängd. De sätter rena fantasipriser på delar, och vet att det kommer leda till skrotning av bilarna – varpå kunderna behöver en ny bil. Och var tror ni att många av dessa kunder kommer köpa ny bil?… Just det. Och försäkringsbolagen auktionerar ut de inlösta bilarna och tjänar pengar på dem – bilar de kunde valt att laga. Om de velat. Tillverkarna har en stor skuld – det är de som sätter dessa fantasipriser så att bilarna måste skrotas i förtid – samtidigt som deras egna försäkringsbolag tjänar pengar på detta genom att auktionera ut bilarna, vad jag uppfattat. Bilägarna är de som förlorar, både via höga premier, ockerpriser på reservdelar och att bilarna sedan tvingas ifrån dem för dylika fel.

Försäkringsbolagens del i detta borde alltså granskas. Särskilt bilmärkenas egna försäkringsbolag, när de räknar på utbyte av hela enheter till fantasipriser, istället för att göra som man själva gör med garantiärenden på nyare bilar där man måste betala: byta bara skadade komponenterna, till en bråkdel av priset. Någonting står inte rätt till.

Jag vet sedan tidigare att på många märkesverkstäder är försäkringsfusket mycket utbrett. Mekanikern jag känner gissar att nästan varenda skadeärende hos dem är försäkringsbedrägeri. Och försäkringsbolagen måste vara mycket väl medvetna om detta. De är vare sig korkade eller blinda. Han har berättat vad han sett hur det kan gå till när försäkringsbolagets representant kommer på kontroll. Jag kan bara förstå det som att bolagen låter dessa bedrägerier fortgå. Det borde någon också undersöka. Det är bilägarna som får betala allt detta genom försäkringspremier, självrisker, tvångsinlösen och sedan köp av ännu en ny dyr bil.

Slutsats

Mitt konstaterande efter att 100% av mina elbilsägande vänner tvingats skrota sina fina elbilar, som de varit så glada för, 20 resp. 10 år i förtid, och därmed belastat miljö och ”klimat” med långt större utsläpp än om de köpt motsvarande fossildrivna bilar, som inte skulle skrotats av reva i tanken resp. tankning, är:

  • Elbilstekniken är fortfarande omogen. Den är inte ”hållbar”. Visst finns elbilar som går långt, men hur många får inte likt dessa två bilar, sluta sina dagar 1-2 decennier i förväg, pga småfel som går att åtgärda billigt – om man vill? Dessutom finns inte i närheten av tillräckligt med olika metaller tillgängliga för att ens en mindre del av världens bilister skall kunna köpa en elbil.

  • Miljö, klimat och hållbarhet har absolut ingenting med elbilar att göra. Inte i verkligheten, med den miljömässiga och etiska problematik och de utsläpp som både metallbrytning och tillverkning är förenade med. Och tillverkarnas och återförsäljarnas prat om ”miljö”, ”klimat” och ”hållbarhet” är nonsens ämnat att förföra kunderna till köp. Tillverkarna bryr sig 0% om detta. Noll procent. Det enda de bryr sig om är pengar. Och kan man med dessa floskler sälja mer bilar så gör man det. Att snacka går – men att göra det man pratar om – att värna miljö, klimat och hållbarhet – är en annan sak. Därför sätter de fantasipriser på delar och arbete, väl vetandes att kunderna tvingas skrota sina halvnya bilar, för att köpa nya bilar. Av dem. Så klart. Medan deras försäkringsbolag tjänar pengar på att sälja bilarna till bildemonterare. Alla tjänar pengar – utom bilägarna.

Det är hög tid att vi slutar låta oss bedras av alla vackra ord. Först lurar miljöaktivisterna och miljöpartistiska svt folk med ett påhittat klimathot, som inte stämmer med faktiska data och vetenskap.  Sedan blir många lurade en gång till när de försöker agera för att minska detta påstådda klimathot, genom att köpa en förment klimatvänlig elbil. Detta enorma resursslöseri måste stoppas. För miljöns skull.

Tillägg

När Renaultmekanikern ovan går in i bilen på datorn från sitt jobb och tittar på felkoderna så indikerar de att ”filtret” till laddaren som gått sönder. (Eller ladduttaget eller kabeln mellan uttag och filter.) Han kollade databasen. Filtret kostar 12 000:- och det finns 2 st. i lager i Sverige. Inget av detta har min väninna fått veta av vare sig Renaultverkstaden eller Renault försäkring. Hon har alltså fått felaktig information från Renault/If försäkring, om både fel och åtgärd, samt ett horribelt pris för åtgärdande av detta, vilket lett till att de vill lösa in bilen. Till lägsta pris. Detta är samma sak som att när en tändspole gått sönder i en vanlig motor, kräva byte av hela motorn. Väninnan ska givetvis byta från If försäkring snarast.

Det vi ser här, menar jag, är en ohelig symbios mellan verkstäder som medvetet ger förslag på groteskt överdrivna åtgärder, till ockerpriser, för att tjäna massvis av pengar – och försäkringsbolag som låter detta fortgå. Medvetet eller av okunskap. Vilken annan förklaring kan finnas? Men de som har detta till yrke kan knappast vara så inkompetenta. De måste veta att det många gånger går att byta enbart felande komponenter, till bråkdelen av priset. Det är vanligt förnuft. Varför låter de då detta fortgå?


Varning för wet belt

5 november, 2024

S.k. ”wet belt” är en konstruktion som dykt upp på senare år. Skälet verkar vara de ökande miljökraven på biltillverkarna, som måste vända på varje sten för att sänka utsläppen för att nå Euro 6, vad jag förstått. Detta har bl.a. lett till att dieselmotorer utrustats med mer elektronik, vilken krånglar och gör dieslarna mer opålitliga än bensinare i dagens läge. Vad gäller bensinmotorer så har bl.a. Ford och PSA (Peugeot/Citroen) kommit med snilledraget att låta kamremmen löpa ner i oljesumpen, och hela vägen upp inne den oljesmorda motorn. Gummi och olja är ingen bra idé (”lika löser lika”). Således löser oljan upp remmen, som först spricker och fnasar. Fnaset kan hamna i oljesilen, och täppa till oljeflödet till pumpen, varpå motorn skär. Då blir det sannolikt till att köpa ny bil. Själva remmen spricker med tiden och går till slut av – varpå kolvar slår i ventiler och motorn blir skrot då med. Detta vet jag gäller Fords trecylindriga eco boost-motorer, och PSA:s trecylindriga 1,2-liters ”Pure Tech”-motorer. Pure Tech-motorerna hade först ett planerat kamremsbytesintervall på 24 000 mil – men motorerna havererade långt innan dess, varför man infört intervall på 7000 mil, vad jag fått veta. Och det är en hög gräns, med tanke på hur det ser ut i de motorerna vid 6000 mil. Se foto nedan.

Man kan enkelt kontrollera om bilen (åtminstone PSA:s) har wet belt, och hur skicket är, genom att skruva av oljepåfyllningslocket. Nere till höger i motorn syns kamremmen, om motorn är en Pure Tech. Där kan man se skicket och ev. sprickor. Men fundera inte ens på att köpa en sådan motor – det är att be om haveri och problem.

Eftersom tillverkarna sannolikt gjort detta för att spara bränsle och så kvala in i striktare utsläppsklass – alltså av miljöskäl – så blir frågan: Hur miljövänligt är det att behöva byta motor efter kanske 10 000 mil för att den skurit eller smällt sönder? Ofta kommer det inte anses vara värt ett motorbyte och man får istället köpa en ny bil = en bil extra måste produceras, med den stora miljöbelastning det innebär. Hur miljövänligt är det?

På samma spår kan man resonera om trecylindriga motorer allmänt:
-En motor med 25% färre cylindrar måste arbeta med större belastning per cylinder, samtidigt som lagren är mindre p.g.a. motorns storlek, vilket lätt kan leda till utslitna lager och att motorn skär och måste kasseras, varpå ovanstående scenario blir aktuellt. Hur miljövänligt är det?

-Ofta har dessa trecylindriga motorer försetts med turbo för att kompensera för den minskade storleken och kraften. Turbon ökar belastningen på de tre cylindrarna och dess mindre lager än mer. Dessutom sliter den på oljan mer, varför motorn får sämre kvalitet på smörjningen, vilket i längden ökar risken för haveri även på den vägen. Hur miljövänligt är det?

Undvik därför både trecylindriga motorer och motorer med wet belts. Det blir billigast så – och bäst för miljön.


Verkstadsslarv, fusk och dubbelfakturering

12 december, 2023

Jag granskade nyligen ett serviceprotokoll för en Renault Zoe. En elbil. Service och reparationer var utförda på auktoriserad Renaultverkstad. Så här såg serviceprotokollet ut (mina rödmarkeringar):

Mekanikern har alltså kontrollerat nivån på den obefintliga motoroljan, den obefintliga Ad Blue-nivån (för dieselpartikelfilter), rengjort deflektorn och delarna till det rörliga panoramaglastaket fast inget panoramaglastak finns, och smort huvlåset. Jag kontrollerade huvlåset. Det såg inte nysmort ut. Detta var serviceprotokollet. Det utfördes också reparationer.

Reparationsfakturan
När jag pratade med mekanikern så var han uppenbarligen tränad i att ”bemöta kunder”. Det var som att prata med en försäljare. Han försökte dribbla bort mig genom att korrigera mig när jag sade ”bromsbelägg” och förklarade att dessa bilar har ”bromsband” istället för bromsklossar till bakre trumbromsarna. Det var ju annorlunda, sade han och därför dyrare. Dessa ”bromsband” är en annan typ och form av bromsbelägg helt enkelt. En operation på fakturan var ”återställa hjulcylinder” på ena bakhjulet. Min mekanikervän förklarade att det i bromstrumman finns en liten cylinder som trycker de två beläggen utåt mot bromstrumman så att bilen bromsar. Det tar en sekund att trycka tillbaka de cylindrarna. Det tog Renault 944:- för! Räkna på det timpriset.

Att byta bromsbelägg bak tog de 1416:- för. Själva beläggen (för de ingår inte i nämnd summa) tog de 1946:- (!) för. Luftning av bromskrets 629:-. En ”Piston wheel slave” (ny hjulcylinder): 1000:-. I monteringen av detta ingår självklart rengöring och uppsmörjning av rörliga delar. Men – i serviceavtalet, som alltså är en annan del än nämnda reparationskostnader – så tog de betalt för detta också. Det är till att dubbelfakturera.

Till denna faktura på 12 000:- för mindre reparationer och två nya däck på en elbil, tillkommer serviceavtalet, där ägaren plötsligt hamnat 7 000:- back pga Renaults hittepåpriser på åtgärder och material. Ett 12V-batteri som skulle bytas enligt serviceschemat tog de närmare 3000:- för. Och då skall nämnas att en elbils 12V-batteri inte utsätts för krävande urladdningar som att dra runt en startmotor som drar runt en förbränningsmotor. Det skall mest ha hand om elektrisk instrumentering, fönsterhissar osv. Till detta alltså dubbelfakturering av redan utförd åtgärd som smörjning av bromsdelar. Zoeägaren har alltså belastats med 19 000:- för vanlig service (ingen kamrem finns, vattenpump ej bytt osv.), småreparationer och byte av två däck, samt hjulinställning. 19 000 kronor…

En vän som är företagare och har tjänstebilar, hämtade nyligen ut en ny Tesla. Tesla uppger att det inte finns något serviceintervall på bilarna – just för att de är elbilar. Det finns inte så mycket att serva. Man får serva och reparera bilarna efter behov, beroende på hur de används. Det är en ärlighet man sällan ser i bilvärlden. Hur kommer det sig att Tesla inte ser något större servicebehov, medan de flesta andra märken har digra listor med servicepunkter till höga priser? Det handlar om pengar:

Min mekanikervän (arbetar på en av de största rikstäckande fordonskedjorna) har just varit på flerdagarskurs. De fick höra (fritt återgivet) att ”Nu när det blir fler elbilar så måste vi hitta på olika åtgärder för att kunna fortsätta ta så mycket betalt som möjligt”. Det är så det går till i bilbranschen. Därför kan Renault ta närmare 3000:- för ett batteri som inte behöver klara större belastning, ta 944:- för att på 1 sekunds arbete, dubbelfakturera service- och reparationsåtgärder, och sedan köra försäljarsnack för att försöka dribbla bort kunden som frågar kring detta. Och Renault är inte ensamma. Det är än värre hos andra bilmärken. Renault utmärker sig alltså sannolikt inte. Det är så här illa i branschen.

Alla bilägare kan spara stora pengar genom att ta del av bilens servicebok med påbjudna serviceåtgärder och serviceintervall, och själva jämföra verkstadspriser på dessa åtgärder. Se bara till att få stämpel i serviceboken. Den händige kan göra det mesta själv.


Nya bilar rostar mer

9 april, 2016

Outlander

Tre år gammal Mitsubishi Outlander

Den norska konsumentbloggen Din side rapporterar om hur nya bilar nu börjat rosta mer än äldre. Orsaken är enligt den rostskyddsbehandlare de pratat med de plastsköldar som sitter under nyare bilar för att sänka luftmotståndet. Under plastsköldarna saknas ofta all form av rostskyddsbehandling, vilken fanns där oftare före plastsköldarnas tid.

Den saltlake som används både i Norge och Sverige gör det hela än värre. När vatten blandas med salt så sänks ytspänningen i vattnet, och det tränger in i minsta glipa och springa. Det gör alltså att saltvattnet kommer åt metall där rostskyddsmedel inte kommit åt, eller där ingen tänkt på eller kostat på, att rostskydda bilen. Underredet och hålrummen i balkarna under nyare bilar är numera högriskzoner, då många tillverkare, även Volvo, uppenbarligen, inte kostar på underredsbehandling innanför plastsköldarna. Saltvattnet tränger igenom och kan sedan ligga och fräta på den nakna grundfärgen, eller vad man nu har för ytskikt på metallen i underredet.

För att förebygga detta måste man alltså se till att ge bilen en komplett rostskyddsbehandling när man köpt bilen ny. Plastsköldarna skyddar bra mot stenskott som punkterar lacken och blir grogrund för rost, så det som måste till är närvaro av rostskyddsmedel som skyddar mot saltvattnet. Köper man en begagnad bil bör man inspektera med hjälp av optik, eller låta plocka av plastsköldarna, något som dock kan ta många timmar och bli dyrt. Att köpa begagnad bil har därmed blivit än mer lotteri än förut, och det är svårt att bilda sig en uppfattning om bilens skick på egen hand. Därmed borde rostskyddsdokumentation bli än mer värdefull på begagnatmarknaden.

XC60

Fem år gammal Volvo XC 60 under plastpanelerna

 


Vinterdäck 2015

8 oktober, 2015

Finska flaggan

Även i år är finska Nokians båda vinterdäck överlägset bäst i test. Inte i ett test, utan i många tester. Hittills har både det dubbade Hakkapeliitta 8 och det dubbfria Hakkapeliitta R2 vunnit samtliga tester i Finland, Norge och Ryssland. I Sverige vann dubbade Hakkapeliitta 8 i Vi Bilägares test, medan både det dubbade och odubbade däcket vann i Aftonbladets test.

Av egen erfarenhet kan jag säga att det är skillnad på däck och däck. Jag rekommenderar Nokians högkvalitativa vinterdäck, de dubbade likväl som de dubbfria.

Vill du veta mer om de olika typerna av vinterdäck kan du läsa här.

Kör försiktigt!


Ack Volkswagen – del 2

12 maj, 2015

Bild: Motormännen

Så är det dags att ännu en gång lyfta fram ännu ett allvarligt kvalitetsproblem hos världens näst största biltillverkare; Volkswagen. I förra inlägget om VW lyfte jag fram koncernens problem med lacksläpp, samt tidigare problem med DSG-växellådan. Nu är det alltså dags igen, och det är Motormännen som varnar bilköpare för att VW inte tar ansvar för sina undermåliga kamkedjor, som tenderar att slitas ner eller sträckas ut och kugga över, varpå motorskador uppstår. I värsta fall kan hela motorn bli skrot och ägaren bli stående med en kostnad på uppåt 100 000 kronor! Den mest (men inte enda) berörda motorn är den mycket sålda 1,4-liters TSI-motorn, som återfinns bilar från Polo till Passat och Touran.

Motormännens sida framgår vilka kraven från VW är för att de skall ta reparationen som goodwill:

– Ett grundläggande krav är att man ska kunna styrka att man genomfört servicen inom rätt tid och på ett fackmannamässigt sätt, svarar Marcus Thomasfolk, presschef för Svenska Volkswagen-gruppen.

Jag misstänker att detta i klarspråk innebär att bilen skall har varit servad i rätt tid (så klart), samt hos VAG-koncernen, vilket innebär att kunder som servat bilen hos andra kedjor kan få problem. Men det är min subjektiva misstanke, inget annat.

Vi Bilägare uppmärksammade detta problem redan 2009, och har sedan återkommit till det och . Motormännens tekniska expert säger till Vi Bilägare:

– Det är mycket dåligt att en av världens största biltillverkare inte vill ta sitt ansvar för en dålig produkt. Volkswagen har känt till bristerna med konstruktionen av kamkedjan under flera år och de gör inget åt saken. Det gör oss mycket irriterade och därför ber vi våra medlemmar att noga överväga ett köp av modellen, säger Carl-Erik Stjernvall, teknisk expert på Motormännen.

VW hävdar dock att det inte är något problem/fel med konstruktionen (!). Jag undrar vad det är för toleranser och kvalitetstänk de egentligen har inom VAG-koncernen, när detta problem är så pass gammalt att 1) Vi Bilägare uppmärksammade det redan för 6 år sedan, och 2) så frekvent att Motormännen säger att ”det här är en av våra absolut vanligaste frågor.”.

Som ägare till VW-, Audi- och Skoda-bilar riskerar man alltså inte bara att drabbas av bensinmotorer som skär lite då och då, havererade DSG-växellådor och galv- och lacksläpp på nyare bilar, utan alltså även av undermåliga kamkedjor, som kan skada motorn allvarligt och leda till mycket dyra reparationer.

Förutom detta så tillkommer det jag nämnde kort i slutet av föregående inlägg om rostskydd och plastpaneler under bilar; VW:s gastankar på bl.a. Passat och Touran är av stål och rostar, och nyligen exploderade en sönderrostad tank på en gasstation i Linköping. Detta är livsfarligt! Tänk om en barnfamilj suttit i bilen?

explosion-jpg

Är det detta som är tysk kvalitet? Eller Vorsprung durch Technik?

I kommentarsfältet, under denna artikel kan du läsa om några VW-ägare och deras kvalitetsproblem, som är hårresande.

Min fråga är nu: Varför skall man, vetandes detta, köpa en Volkswagen, Audi eller Skoda överhuvudtaget?


Granskning av nyare bilars rostproblem

9 maj, 2015

 

Svt Plus har granskat ett problem med dagens nya bilar; De har ofta plastpaneler undertill, för att minska luftmotståndet. Dessa paneler kan ta 1-2 timmar att ta loss, och det görs därför inte, vare sig på verkstad eller bilbesiktning. Och innanför dessa icke tättslutande paneler samlas vägdamm, grus, salt och fukt, vilket skapar en korrosiv miljö mellan panel och underrede. I programmet visas hur en 8 år, till synes fin och rostfri Toyota Prius, blivit så rostangripen i underredet, att rostskyddsexperten säger att det är för sent att rostskydda bilen.

En bils utsida säger nästan ingenting om hur bra dess rostskydd är, eller om bilen angripits av rost. Rosten kommer oftast underifrån och inifrån hålrum och karossdelar. Därför är det viktigt att ta reda på det själv, vare sig man är ägare av en nyare bil med denna konstruktion, eller om man tänker köpa en sådan bil. Det kan bli en mycket dyr affär.

 

Programklipp: Plus om bilars rostskydd och rostskyddsgarantin

 

Rost under plastpanel

 
 

Nyligen exploderade (!) en VW Touran TSI EcoFuel, när bilens ena gastank fylldes med gas på påfyllningsstationen i Linköping. Orsak? Tanken hade rostat sönder av vägsalt och fukt, och problemet syntes inte, just p.g.a. att tankarna ”skyddas”/döljs av plastpaneler. VW har varit medvetna om risken, men just denna bil hade inte varit inne för plombering och senare byte av tankarna, och så gick det som det gjorde, när en tank, som enligt regelverket skall klara ett tryck på 260 bar (Det är 2 bar i ett bildäck) exploderade.

 

explosion-jpg


Igenslammande dieselfilter

26 februari, 2015

OKQ8Dagspressen rapporterar att många dieseldrivna bilmodeller fått problem med igenslammande dieselfilter. Det är bilmodeller som har dieselpumpen efter bränslefiltret, och som alltså suger in bränslet. Den troliga orsaken är att OKQ8 har ökade andelen inblandad biologiskt producerad diesel, RME, från 5% till 7% i höstas, vilket slammade igen filtren. Efter att problemet uppmärksammades då så gick OKQ8 tillbaka till 5% inblandning, men problemen har fortsatt. Även Preem gick upp till 7% i höstas, men, men utan problem i bilarna som kör på deras bensin. Sannolikt beror det på bränsleadditiv som förhindrar igenslamning.

I dagsläget vill vare sig generalagenter inom bilhandeln eller OKQ8 ta betalningsansvar för de kunder som drabbas av detta. Bilägarna kommer alltså i kläm. Hårdast drabbade är Kias bilar.

Dessa modeller är drabbade

Hyundai och Kia

Problemet gäller bilar med dieselmotorerna 1,1 liter CRDi, 1,4 liter CRDi, 1,6 liter CRDi samt 1,7 liter CRDi.

Motorerna återfinns bland annat i Hyundai i20, i30, i40 och ix35. Hos Hyundai har man bytt 130 filter sedan oktober 2014.

Hos Kia återfinns motorerna bland annat i Sportage och Ceed.

Hos Kia har man bytt 1 282 filter under en 14-månadersperiod. I snitt 91 per månad.

Volvo

Här gäller det bilar med 1,6-liters dieselmotor – bland annat V50, S80/V70 och V40.

Ford

Transportbilen Transit, Focus och Mondeo, C-max Kuga och S-Max med 1,6- och 2-litersdieslar är drabbade.

Opel

En 1,7-liters dieselmotor som bland annat finns i Astra och transportbilen Vivaro.

Jaguar Land Rover

En 2,2-liters dieselmotor är drabbad. Den finns bland annat på Land Rover Freelander och Range Rover Evoque. Motorn finns även i Jaguar men där har inte generalagenten sett igensatta filter.

H/T
Leif Eriksson


Ack Volkswagen

16 december, 2014

Golf 7

VAG-koncernen har alltjämt stora lackproblem. Nästan nya VW-bilar drabbas av galvsläpp och/eller lacksläpp vid stenskott. Rosten kommer som på beställning. Detta är icke godkänt hos ett bilmärke som hävdar att de håller hög kvalitet på sina produkter. Men allting går att sälja med mördande reklam, helt uppenbarligen.

Här kan vi läsa om en Golfägare, som haft lackproblem med alla sina senaste tre Golfar. Nuvarande får lackas om helt på huv och båda dörrarna – efter 18 månader! Även Vi Bilägares två år gamla Golf har lackproblem.

http://www.vibilagare.se/bilfragan/bilfragan-normalt-att-lacken-slapper-pa-golf

Tidigare blogginlägg om VW:s katastrofala kvalitet:

https://bilradgivning.se/2013/03/11/vorsprung-durch-reklam/

https://bilradgivning.se/2013/02/08/vag-koncernens-dsg-problem-bekraftade/

https://bilradgivning.se/2013/01/02/volkswagen-dsg-och-lackproblem/

Undvik Volkswagen och Audi om du vill ha ett bilägande utan orimliga problem och kostnader.


Kamremsbyte på Peugeot 106, 1,4

18 juni, 2014

Så har jag då utökat nivån på mitt kunnande i att byta kamrem, från Volvo 940, till Peugeot 106, där det är betydligt trängre i motorutrymmet. Det var dags att byta kamrem på min nyköpta smurfbil.

Img_0910

På PSA:s bilar (Peugeot och Citroën) används inte vanlig streck-/pilmarkering på vevaxel, kamaxel och kåpor/motorblock för att nollställa kamaxeldrev och vevaxeldrev. PSA använder hål i roterande del och hål i motorblocket för en exakt markering som inte kan nötas bort. Men det gäller att veta var de hålen finns. Kamaxelhålet är enkelt att hitta, men vevaxeln låses via motorns svänghjul, som sitter mellan motorn och växellådan. Det är mycket svårt att hitta för den som inte vet var det är. Jag hittade det inte och ristade egna markeringar i vevaxelskivan och motorblocket. Sen kom grannen och förstärkte markeringen i blocket så att den blev jättebred = jag visste inte exakt var min markering var. Kanske var det därför som jag fick remmen en kugge fel, kanske inte. Men motorn gick orent sen och var klen. Surt efter 6,5 timmars arbete i värmen!

Dagen efter gjorde jag om allting på 4,5 Rää hål med rörbit i och det stora varvtasgivarhålet (fel hål)timmar. Jag åkte till Peugeot här i Vänersborg och fick jättemycket hjälp med att hitta hålet till motorns svänghjul. Det visade sig att jag hade hittat ett hål, men det var hålet för varvtalsgivaren, och det är ett mycket större hål, vilket jag märkte, då det var väldigt mycket större än de 6 mm. som rätt hål är. Verkstadschefen kollade med ficklampa och spegel och hissade till slut upp bilen och då hittade han och en annan mekaniker rätt hål! Så svårt var det att hitta det! Tack Sebastian på Hanssonbil.se!

Hem och meka. Jag fick några bromsrör på Mekonomen som jag böjde till och kunde låsa svänghjulet med. Se bild snett ovan.

När jag fått vevaxeln i rätt läge såg jag att kamaxeln stod mycket fel. Så mycket hade jag inte fått den fel. Det bekräftades också när jag tittade på vevaxeln, som ju hade kvar mina första egna (och grannens) markeringar. Se på bilden nedan så fel vevaxeln stod innan vi tog av remmen första gången! Det är förre kamremsbytaren som inte vetat hur PSA konstruerat motorn för att nolla hjulen. Han hade gjort egna röda markeringar, som han sedan ändå inte följt. Trots denna grova felinställning har bilen gått ganska bra och jag har aldrig haft en tanke på att det skulle kunna vara felinställd vevaxel/kamaxel som var orsaken.

Img_0974

Nu är kamremmen 100% korrekt monterad, d.v.s vevaxel och kamaxel står i rätta lägen i förhållande till varandra. Och bilen går så jämt och fint och är dessutom piggare.

Här lägger jag ut mina instruktioner för hur man byter kamrem på PSA:s 1,4-litersmotor. Det är samma tillvägagångssätt på 1,1-litersmotorn, då det är samma motorblock, men bara mindre cylinderfoder i den. Givetvis gäller manualen också för Peugeot 206 med dessa motorer.