Hur hållbara är elbilar – egentligen?

6 juni, 2025

Många anser att elbilar är viktiga för att ”rädda klimatet” och att de är mycket miljövänligare än bensin- och dieselbilar. Inte minst förs denna åsikt fram i miljörörelsen och media, som har ett stort inflytande över politiken. Och visst låter det miljövänligt och bra. Det är dessutom betydligt färre delar som kan gå sönder i en elbil. Inte heller finns kamrem eller motorolja som måste bytas återkommande. Men verkligheten kan se ganska annorlunda ut. För rika människor som kan byta elbil vart tredje eller femte år, är elbilar måhända lyxigt, bekvämt och ger en känsla av utveckling och att man är en lite högre moraliskt stående varelse. Man får köra runt med sin dyra leksak, som också är ett stort dyrt avlatsbrev för ev. dåligt ”klimatsamvete”. Men hur är det för vanliga människor, som tänker sig äga sina elbilar tiden ut – just för miljöns eller ”klimatets” skull? Mig veterligen känner jag två personer som äger rena elbilar. Båda får just nu skrota dessa fina elbilar, som skulle haft långt kvar att gå.

Mercedes EQC 2019. Källa: quickcarreview.com

Första vännen företagsleasade en Mercedes EQC, en bil för ca. 800 000, då. Oerhört bekväm att åka i, lång räckvidd och en vansinnig accelerationsförmåga. Batteriet hade efter 17 000 mil en batterihälsa på 97%. Han var mycket nöjd med den. En dag råkade han svänga lite för snävt hemma vid huset och bilen körde över en bergknalle på gårdsplanen, bilen fick hasa sig över bergknallen för att ta sig loss, det gjorde att det blev en lång reva på höljet till batteriet under bilen. Mercedes tittade på det. Visade sig att batteriet var oskadat, då det ligger en bit innanför höljet. Men Mercedes ville inte reparera enbart höljet, utan hela batteriet var tvunget att bytas. Ca 500 000 kostar det. Det var mer än bilens värde efter drygt 3 år. Försäkringsbolaget bestämde att bilen skulle lösas in. Skrotas. En drygt 3 år gammal lyxbil.

Renault Zoe 2017. Källa: blog-moteur.com

En annan vän har en Renault Zoe, 8 år gammal. Hon är väldigt glad över sin Zoe, som är hennes första bil, en bil köpt helt ny dessutom. Hon hade just blivit fri från avbetalningarna, efter 8 år, och såg fram emot många år av billigt bilägande. Vid ett besök hos en vän skulle hon ladda Zoen i vännens laddbox. Ingen laddning skedde. Men med vägguttagskabeln gick det att ladda. På väg hem vägrade Zoen sedan att ta laddning på många olika laddstationer. Zoen fick bärgas till Renault några mil hemifrån, pga hotande elbrist. Vi gissade att det var något elfel som kunde återställas via dator eller utbyte av felande komponent. Döm om vår förvåning då Renault försäkring meddelar att hela bilen måste lösas in pga ”omfattande skador” på den s.k. PEC-enheten! Elbilen tålde inte att laddas… PEC-enheten består olika elektronikkomponenter som likriktare, växelriktare, kapacitansmoduler, filtermodul, DC/DC-omvandlare och laddare. Den har fantasipriset 75 000:-, plus jobb, vilket överstiger bilens värde. Dessutom verkar det nu som om Renault försäkring (som är en If-försäkring) försöker komma undan ersättningsmomentet med undervärdering av bilen; de har ”värderat” bilen till 72 000:-, minus både en och två självrisker, medan blocketpriserna visar på ca. 75-95 000:-. Min vän, som var så glad för sin ”Zoe”, som äntligen var avbetald, ska nu stå på bar backe med för få tusenlappar i hand för att kunna köpa en likvärdig Zoe, och vara utan sin egen omtyckta Zoe, som borde haft minst 10 år kvar i livslängd. Hon köpte ju Zoen för att vara miljö- och klimatvänlig, då just ”hållbarhet” är mycket viktigt för henne. Och just det – Renault/If försäkrings ”erbjudande” gäller bara i 45 dagar. Hon måste alltså skynda sig att i stress och förtvivlan avhända sig sin kära Zoe som hon just betalat klart på, så att hon ”åtminstone kan få något”. Medan de säljer bilen vidare till bildemonteringsfirmor och cashar in. Värdegrundsarbete anyone?

Dessa fall är bara i min omedelbara närhet. Hur många hundratals eller tusentals liknande fall finns det? Är detta miljövänligt? Är detta ”hållbart”? Dessa bilar har istället blivit i sammanhanget oerhört stora kostnader för ”miljö och klimat”, och blivit den totala motsatsen till det som tillverkare, miljörörelse och politiker, pratar om, avseende elbilar.

Försäkringsbolagens skuld

PEC-blocket, under kylfläkten.

En av mina äldsta vänner har jobbat som fordonstekniker i flera decennier på en stor bilåterförsäljarkedja. Han är utbildad bl.a. på Renault Zoes drivlina. Han berättar att han åtgärdat skadade PEC-enheter flera gånger. Men då har man inte bytt hela PEC-enheten för 75 000:-, utan de har öppnat enheten och bytt bara några få komponenter. I de fallen har det varit garantiärenden, alltså Renault själva som betalat. Då har det gått bra att byta enbart felande komponenter, så billigt som möjligt. På You Tube kan man också se videor där fordonselektriker åtgärdar fel så. Det är givetvis sunt och riktigt. Men när försäkringsbolagen skall betala via vanlig försäkring/annat utgiftskonto så skall tydligen hela svindyra enheten bytas. Vilket innebär inlösen av bilen. Skrotning. Tänk dig att din diskmaskin slutar fungera och försäkringsbolaget vill tvångsinlösa och riva hela ditt hus! Är det rimligt? Hållbart?

Varför är man så pigg på att lösa in bilar istället för att reparera dem? Vad jag förstått så brukar försäkringsbolagen sälja de inlösta bilarna till skrothandlare på auktion. De kan alltså tjäna rejält med pengar på detta. Bara motor och batteri kan begagnade kosta 30-50 000:- styck på en Zoe. Till det alla övriga delar, inte minst den svindyra elektroniken; elektronikboxar, kontaktstycken, kabelhärvor, datorer, och sen dörrar, huv, inredning, strålkastare m.m. Här får jag en känsla av att något inte står rätt till. Något luktar skumt. Uppenbarligen vill biltillverkarna/kedjorna inte att man ska laga sina elbilar så att de håller sin livslängd. De sätter rena fantasipriser på delar, och vet att det kommer leda till skrotning av bilarna – varpå kunderna behöver en ny bil. Och var tror ni att många av dessa kunder kommer köpa ny bil?… Just det. Och försäkringsbolagen auktionerar ut de inlösta bilarna och tjänar pengar på dem – bilar de kunde valt att laga. Om de velat. Tillverkarna har en stor skuld – det är de som sätter dessa fantasipriser så att bilarna måste skrotas i förtid – samtidigt som deras egna försäkringsbolag tjänar pengar på detta genom att auktionera ut bilarna, vad jag uppfattat. Bilägarna är de som förlorar, både via höga premier, ockerpriser på reservdelar och att bilarna sedan tvingas ifrån dem för dylika fel.

Försäkringsbolagens del i detta borde alltså granskas. Särskilt bilmärkenas egna försäkringsbolag, när de räknar på utbyte av hela enheter till fantasipriser, istället för att göra som man själva gör med garantiärenden på nyare bilar där man måste betala: byta bara skadade komponenterna, till en bråkdel av priset. Någonting står inte rätt till.

Jag vet sedan tidigare att på många märkesverkstäder är försäkringsfusket mycket utbrett. Mekanikern jag känner gissar att nästan varenda skadeärende hos dem är försäkringsbedrägeri. Och försäkringsbolagen måste vara mycket väl medvetna om detta. De är vare sig korkade eller blinda. Han har berättat vad han sett hur det kan gå till när försäkringsbolagets representant kommer på kontroll. Jag kan bara förstå det som att bolagen låter dessa bedrägerier fortgå. Det borde någon också undersöka. Det är bilägarna som får betala allt detta genom försäkringspremier, självrisker, tvångsinlösen och sedan köp av ännu en ny dyr bil.

Slutsats

Mitt konstaterande efter att 100% av mina elbilsägande vänner tvingats skrota sina fina elbilar, som de varit så glada för, 20 resp. 10 år i förtid, och därmed belastat miljö och ”klimat” med långt större utsläpp än om de köpt motsvarande fossildrivna bilar, som inte skulle skrotats av reva i tanken resp. tankning, är:

  • Elbilstekniken är fortfarande omogen. Den är inte ”hållbar”. Visst finns elbilar som går långt, men hur många får inte likt dessa två bilar, sluta sina dagar 1-2 decennier i förväg, pga småfel som går att åtgärda billigt – om man vill? Dessutom finns inte i närheten av tillräckligt med olika metaller tillgängliga för att ens en mindre del av världens bilister skall kunna köpa en elbil.

  • Miljö, klimat och hållbarhet har absolut ingenting med elbilar att göra. Inte i verkligheten, med den miljömässiga och etiska problematik och de utsläpp som både metallbrytning och tillverkning är förenade med. Och tillverkarnas och återförsäljarnas prat om ”miljö”, ”klimat” och ”hållbarhet” är nonsens ämnat att förföra kunderna till köp. Tillverkarna bryr sig 0% om detta. Noll procent. Det enda de bryr sig om är pengar. Och kan man med dessa floskler sälja mer bilar så gör man det. Att snacka går – men att göra det man pratar om – att värna miljö, klimat och hållbarhet – är en annan sak. Därför sätter de fantasipriser på delar och arbete, väl vetandes att kunderna tvingas skrota sina halvnya bilar, för att köpa nya bilar. Av dem. Så klart. Medan deras försäkringsbolag tjänar pengar på att sälja bilarna till bildemonterare. Alla tjänar pengar – utom bilägarna.

Det är hög tid att vi slutar låta oss bedras av alla vackra ord. Först lurar miljöaktivisterna och miljöpartistiska svt folk med ett påhittat klimathot, som inte stämmer med faktiska data och vetenskap.  Sedan blir många lurade en gång till när de försöker agera för att minska detta påstådda klimathot, genom att köpa en förment klimatvänlig elbil. Detta enorma resursslöseri måste stoppas. För miljöns skull.

Tillägg

När Renaultmekanikern ovan går in i bilen på datorn från sitt jobb och tittar på felkoderna så indikerar de att ”filtret” till laddaren som gått sönder. (Eller ladduttaget eller kabeln mellan uttag och filter.) Han kollade databasen. Filtret kostar 12 000:- och det finns 2 st. i lager i Sverige. Inget av detta har min väninna fått veta av vare sig Renaultverkstaden eller Renault försäkring. Hon har alltså fått felaktig information från Renault/If försäkring, om både fel och åtgärd, samt ett horribelt pris för åtgärdande av detta, vilket lett till att de vill lösa in bilen. Till lägsta pris. Detta är samma sak som att när en tändspole gått sönder i en vanlig motor, kräva byte av hela motorn. Väninnan ska givetvis byta från If försäkring snarast.

Det vi ser här, menar jag, är en ohelig symbios mellan verkstäder som medvetet ger förslag på groteskt överdrivna åtgärder, till ockerpriser, för att tjäna massvis av pengar – och försäkringsbolag som låter detta fortgå. Medvetet eller av okunskap. Vilken annan förklaring kan finnas? Men de som har detta till yrke kan knappast vara så inkompetenta. De måste veta att det många gånger går att byta enbart felande komponenter, till bråkdelen av priset. Det är vanligt förnuft. Varför låter de då detta fortgå?


Varning för wet belt

5 november, 2024

S.k. ”wet belt” är en konstruktion som dykt upp på senare år. Skälet verkar vara de ökande miljökraven på biltillverkarna, som måste vända på varje sten för att sänka utsläppen för att nå Euro 6, vad jag förstått. Detta har bl.a. lett till att dieselmotorer utrustats med mer elektronik, vilken krånglar och gör dieslarna mer opålitliga än bensinare i dagens läge. Vad gäller bensinmotorer så har bl.a. Ford och PSA (Peugeot/Citroen) kommit med snilledraget att låta kamremmen löpa ner i oljesumpen, och hela vägen upp inne den oljesmorda motorn. Gummi och olja är ingen bra idé (”lika löser lika”). Således löser oljan upp remmen, som först spricker och fnasar. Fnaset kan hamna i oljesilen, och täppa till oljeflödet till pumpen, varpå motorn skär. Då blir det sannolikt till att köpa ny bil. Själva remmen spricker med tiden och går till slut av – varpå kolvar slår i ventiler och motorn blir skrot då med. Detta vet jag gäller Fords trecylindriga eco boost-motorer, och PSA:s trecylindriga 1,2-liters ”Pure Tech”-motorer. Pure Tech-motorerna hade först ett planerat kamremsbytesintervall på 24 000 mil – men motorerna havererade långt innan dess, varför man infört intervall på 7000 mil, vad jag fått veta. Och det är en hög gräns, med tanke på hur det ser ut i de motorerna vid 6000 mil. Se foto nedan.

Man kan enkelt kontrollera om bilen (åtminstone PSA:s) har wet belt, och hur skicket är, genom att skruva av oljepåfyllningslocket. Nere till höger i motorn syns kamremmen, om motorn är en Pure Tech. Där kan man se skicket och ev. sprickor. Men fundera inte ens på att köpa en sådan motor – det är att be om haveri och problem.

Eftersom tillverkarna sannolikt gjort detta för att spara bränsle och så kvala in i striktare utsläppsklass – alltså av miljöskäl – så blir frågan: Hur miljövänligt är det att behöva byta motor efter kanske 10 000 mil för att den skurit eller smällt sönder? Ofta kommer det inte anses vara värt ett motorbyte och man får istället köpa en ny bil = en bil extra måste produceras, med den stora miljöbelastning det innebär. Hur miljövänligt är det?

På samma spår kan man resonera om trecylindriga motorer allmänt:
-En motor med 25% färre cylindrar måste arbeta med större belastning per cylinder, samtidigt som lagren är mindre p.g.a. motorns storlek, vilket lätt kan leda till utslitna lager och att motorn skär och måste kasseras, varpå ovanstående scenario blir aktuellt. Hur miljövänligt är det?

-Ofta har dessa trecylindriga motorer försetts med turbo för att kompensera för den minskade storleken och kraften. Turbon ökar belastningen på de tre cylindrarna och dess mindre lager än mer. Dessutom sliter den på oljan mer, varför motorn får sämre kvalitet på smörjningen, vilket i längden ökar risken för haveri även på den vägen. Hur miljövänligt är det?

Undvik därför både trecylindriga motorer och motorer med wet belts. Det blir billigast så – och bäst för miljön.


Verkstadsslarv, fusk och dubbelfakturering

12 december, 2023

Jag granskade nyligen ett serviceprotokoll för en Renault Zoe. En elbil. Service och reparationer var utförda på auktoriserad Renaultverkstad. Så här såg serviceprotokollet ut (mina rödmarkeringar):

Mekanikern har alltså kontrollerat nivån på den obefintliga motoroljan, den obefintliga Ad Blue-nivån (för dieselpartikelfilter), rengjort deflektorn och delarna till det rörliga panoramaglastaket fast inget panoramaglastak finns, och smort huvlåset. Jag kontrollerade huvlåset. Det såg inte nysmort ut. Detta var serviceprotokollet. Det utfördes också reparationer.

Reparationsfakturan
När jag pratade med mekanikern så var han uppenbarligen tränad i att ”bemöta kunder”. Det var som att prata med en försäljare. Han försökte dribbla bort mig genom att korrigera mig när jag sade ”bromsbelägg” och förklarade att dessa bilar har ”bromsband” istället för bromsklossar till bakre trumbromsarna. Det var ju annorlunda, sade han och därför dyrare. Dessa ”bromsband” är en annan typ och form av bromsbelägg helt enkelt. En operation på fakturan var ”återställa hjulcylinder” på ena bakhjulet. Min mekanikervän förklarade att det i bromstrumman finns en liten cylinder som trycker de två beläggen utåt mot bromstrumman så att bilen bromsar. Det tar en sekund att trycka tillbaka de cylindrarna. Det tog Renault 944:- för! Räkna på det timpriset.

Att byta bromsbelägg bak tog de 1416:- för. Själva beläggen (för de ingår inte i nämnd summa) tog de 1946:- (!) för. Luftning av bromskrets 629:-. En ”Piston wheel slave” (ny hjulcylinder): 1000:-. I monteringen av detta ingår självklart rengöring och uppsmörjning av rörliga delar. Men – i serviceavtalet, som alltså är en annan del än nämnda reparationskostnader – så tog de betalt för detta också. Det är till att dubbelfakturera.

Till denna faktura på 12 000:- för mindre reparationer och två nya däck på en elbil, tillkommer serviceavtalet, där ägaren plötsligt hamnat 7 000:- back pga Renaults hittepåpriser på åtgärder och material. Ett 12V-batteri som skulle bytas enligt serviceschemat tog de närmare 3000:- för. Och då skall nämnas att en elbils 12V-batteri inte utsätts för krävande urladdningar som att dra runt en startmotor som drar runt en förbränningsmotor. Det skall mest ha hand om elektrisk instrumentering, fönsterhissar osv. Till detta alltså dubbelfakturering av redan utförd åtgärd som smörjning av bromsdelar. Zoeägaren har alltså belastats med 19 000:- för vanlig service (ingen kamrem finns, vattenpump ej bytt osv.), småreparationer och byte av två däck, samt hjulinställning. 19 000 kronor…

En vän som är företagare och har tjänstebilar, hämtade nyligen ut en ny Tesla. Tesla uppger att det inte finns något serviceintervall på bilarna – just för att de är elbilar. Det finns inte så mycket att serva. Man får serva och reparera bilarna efter behov, beroende på hur de används. Det är en ärlighet man sällan ser i bilvärlden. Hur kommer det sig att Tesla inte ser något större servicebehov, medan de flesta andra märken har digra listor med servicepunkter till höga priser? Det handlar om pengar:

Min mekanikervän (arbetar på en av de största rikstäckande fordonskedjorna) har just varit på flerdagarskurs. De fick höra (fritt återgivet) att ”Nu när det blir fler elbilar så måste vi hitta på olika åtgärder för att kunna fortsätta ta så mycket betalt som möjligt”. Det är så det går till i bilbranschen. Därför kan Renault ta närmare 3000:- för ett batteri som inte behöver klara större belastning, ta 944:- för att på 1 sekunds arbete, dubbelfakturera service- och reparationsåtgärder, och sedan köra försäljarsnack för att försöka dribbla bort kunden som frågar kring detta. Och Renault är inte ensamma. Det är än värre hos andra bilmärken. Renault utmärker sig alltså sannolikt inte. Det är så här illa i branschen.

Alla bilägare kan spara stora pengar genom att ta del av bilens servicebok med påbjudna serviceåtgärder och serviceintervall, och själva jämföra verkstadspriser på dessa åtgärder. Se bara till att få stämpel i serviceboken. Den händige kan göra det mesta själv.


Utbrett verkstadsfusk

6 januari, 2014

MercedesverkstadSom Vi Bilägare rapporterade för något år sedan, då de lämnade in preparerade bilar på service på olika märkesverkstäder, så är fusk och slarv mer regel än undantag. Detta bekräftas också av min mekanikervän, som jobbat på en verkstad för ett tyskt premiummärke i många år. Exempel kan vara att man struntar i att byta oljefilter om det sitter för krångligt till, vilket de kan göra ganska ofta. Den nya oljan renas då inte alls i filtret, utan går rakt igenom via en ventil som öppnas när filtret är igensatt. Motorn slipas då ner inifrån av metallpartiklar från motorn. Katastrof. När man renoverar en motor så kan man plocka ut delarna (kolvar etc.) och lägga dem på det grusiga verkstadsgolvet. När man sedan sätter ihop motorn igen så plockar man i delarna utan att rengöra dem!

Dagens Industri skriver också om verkstadsfusket, med en erfaren mekaniker som källa. Han berättar om hur airbags inte lagas, utan att man bara släcker varningslampan:

Han avslöjar bland annat att verkstäderna ibland struntar i att laga airbags. I stället släcker man bara varningslampan.

Det drabbade en kund till den verkstad som han själv arbetade på. Kunden krockade och airbagssystemet var trasigt, men det visste inte föraren.

”Ägaren trodde att det funkade men det gjorde det inte när han krockade. Jag kände igen bilen och då fick jag mig en rejäl käftsmäll och tankeställare”, berättar mekanikern som vill vara anonym till P4 Dalarna.

Han berättar också om hur man använder delar från krockade bilar vid reparation. Min källa berättar också om hur det saltas fakturor för fulla muggar. Om en bil krockats lätt höger fram så kan man förutom ny huv, strålkastare, kofångare och framskärm lägga på kostnad för ny sidobalk fram, och/eller riktning av balken, samt främre balk, eller byta ut/fakturera delar som inte är skadade. Försäkringsbolagen betalar villigt. Det innebär att vi som försäkringstagare får högre premier. Vi betalar verkstädernas vinster. Min mekanikerväns chef har en månadslön på ca. 110 000:-! Uppdatering 2023: Månadslönen är 200 000:-.

Vill du slippa detta fusk och ha en seriös mekaniker så måste du vända dig till en liten personlig verkstad. Inte en stor (märkes)verkstad. Anonymiteten och ”avståndet” till mekanikern gör att det personliga ansvaret och yrkeshedern förminskas. Detta är en balansgång, eftersom goodwillärenden och annat inte gäller om man inte servat sin bil på märkesverkstad. En modell är att serva bilen på märkesverkstad så länge nybilsgarantin gäller, alt. 3-5 år, och sedan serva den på en mindre, men personlig verkstad. Givetvis skall man då vara övertygad om att den mekanikern har kompetens för att göra olika jobb på bilen. Kanske en MRF-märkning kan vara en trygghet?

Kolla med vänner och bekanta, om de kan rekommendera någon. Mina bästa mekaniker har varit små verkstäder med chef och 0-1 anställd. Ingen MRF-märkning vad jag vet, men hög trovärdighet, bra jobb och rimlig timdebitering.

Macken

Hej då macken – vi ses imôrrn.


Så här fungerar bromsarna på din bil

8 oktober, 2013

Bromsoksbeskrivning

Ovan syns min bils två bakre bromsok – det vänstra ”inifrån”, som det ser ut från hjulnavets sida, och det högra utifrån, som det ser ut när det är monterat på hjulaxeln. Intill det högra oket syns delarna helt demonterade och på det vänstra oket sitter delarna delvis monterade för att visa hur allt rör sig i bromsen. Det som saknas är 1: gummipackningar till glidhylsorna, vilka är bussningar som jag tvingades ha sönder för att kunna blästra rent oken, och 2: gummidamasker till bromsokskolvarna, glidhylsorna och glidbultarna, vilka skall skydda dessa infettade rörliga delar från smuts och korrosion. Dessa går att köpa i tillbehörssatser. Naturligtvis måste jag byta ut även bromskolvarnas gummipackningar inuti bromscylindrarna, så att bromsvätska inte kan läcka ut. På det vänstra oket syns kolvens packning, som jag hängt löst på kolven för att visa hur den sitter runt kolven som rör sig in och ut när man bromsar. Packningen sitter egentligen i oket, i bromskolvscylinderns utkant och hindrar bromsvätskan från att läcka ut mellan kolv och cylindervägg.

Så här fungerar bromsarna:

  • Du trycker på bromspedalen
  • Mer bromsvätska trycks in i bromsoket
  • Vätskan trycker ut bromskolven (1) åt höger
  • Motkraften till kolven gör att det rörliga oket med samma kraft trycks åt motsatt håll (2) = vänster/mot kolven
  • Oket är rörligt eftersom det sitter upphängt på glidbultar och glidhylsor (se bilden ovan)
  • Bromskolven och okets ytterkant trycker på bromsklossarna, som sitter på var sin sida om bromsskivan
  • Bilen bromsas

På äldre bilar som t.ex. Volvo 240 var bromsoken fasta och hade istället en rörlig kolv på varje sida om bromsskivan. Det innebar färre rörliga delar, men å andra sidan kan man ganska lätt komma åt glidbultar och glidhylsor och göra rent och smörja dem, vilket man inte kan med bromskolvar, så med bra underhåll borde dagens bromsar fungera bättre. I teorin i alla fall…


Bromsoksrenovering

8 oktober, 2013

Bromsok

Jag har renoverat bilens bakreImg_4026 originalbromsok, som jag bytte ut förra sommaren. Bromsoken på bilderna är renoverade. Före renoveringen så var de helt bruna av rost, vilken jag låtit Trollhättans Metallsprutning blästra bort. Efteråt har de sprutats med aluminiumzink (10% aluminium och 90% zink) för att skyddas mot rost. När jag tog bort lite missad rost i bromskolvscylindrarna (där bromskolvarna sitter monterade) och gjorde rent med thinner så försvann en del aluminiumzink, så jag sprutade oken en gång till med zinkspray. Sedan det torkat så målade jag oken med rejält med bromsokslack, som är en mycket hård och skyddande lack.

Glidbultar, glidhylsor och fästskruvar har jag slipat för hand och haft rostätare på, varvid de blivit fria från rost och kan användas igen. På de nya oken som jag köpte förra året så bytte jag ut bromskolvarna och glidbultarna mot likadana i rostfritt stål, som Frändefors Mekaniska Verkstad svarvat till. Det kostade en del, men i gengäld så kommer de inte att rosta och därmed kommer bromsarna gå mycket mer problemfritt och alltså hålla längre. Dessa delar kan jag vid ev. kommande okbyte om 10-20 år använda i de renoverade originaloken, om jag vill.

Img_4059 Här ser vi bromsokens kolvar och glidbultar. Ofta är det dessa delar som rostar och därmed fastnar i bromsat läge, varpå bromsklossarna ligger på bromsskivan konstant och slits upp, varpå klossarnas metallbotten till slut slipar ner bromsskivorna (låter som ett bromsande tåg), varpå man får byta både klossar, ok och skiva, vilket är dyrt.

Kärvande kolvar och glidbultar kan också resultera i att oket fastnar i obromsat läge, d.v.s. att delarna rostat fast så att inget händer när man trycker på bromspedalen. Dels blir bromsverkan då sämre, dels slipas inte bromsskivan rent av klossarna, och kommer därmed att rosta upp och behöva bytas, tillsammans med rengöring och uppsmörjning av bromsoket, alt. byte till nytt bromsok, om rosten är för svår.

För att undvika att bromsoken kärvar så måste man regelbundet demontera bromsklossarna och de bromsdelar som enkelt går att ta loss, för att rengöra och smörja dem. De skall smörjas med silikonfett (helst) eller silikonspray, som man enkelt sprayar på. INTE olja – då kan damasker och packningar lösas upp! När man smörjer måste man försiktigt lyfta på gummidamaskerna till bromskolvarna, glidbultarna och glidhylsorna (t.ex. med en liten elskruvmejsel) och spraya in silikonspray där. Om man plockar loss bultar, hylsor och deras gummidamasker så kan man göra helt rent och fetta in dessa delar med silikonfett som sitter kvar längre än sprayen. De nedsänkta flänsarna i ändarna på bromskolvarna och glidbultarna på bilden ovan är fästen för gummidamaskerna, som skyddar dem från smuts och därmed korrosion. Det är de damaskerna man får lyfta på för att komma åt att spraya in silikonspray. Särskilt gäller detta kolvarna, vars damasker man inte kan demontera utan att demontera kolven, varpå bromsvätskan måste vara urtappad. Glidbultarna och glidhylsorna kan man däremot demontera och fetta in med silikonfett. Det är i ytterkant/utanför flänsarna på dessa delar som rosten kommer först och sprider sig inåt, in under damaskerna och till slut får kolvarna/bultarna att sluta glida, varpå de delarna och oket inte kan röra sig och bromsarna rostat fast.

OBS! Silikonfett/-spray och kopparpasta (till bromsklossarnas glidytor på oken) som ev. kommit på bromsskivan eller bromsklossarna måste torkas bort med bromsrengöring eller thinner! Bromsdelarna måste vara helt rena, annars blir bromsverkan kraftigt reducerad.

På detta sätt är bromsarna i bra skick, fungerar optimalt och kommer att hålla mycket längre än om man inte gör någonting. Ekonomiskt och miljövänligt, men lite pilligt. Att rengöra och smörja ett bromsok i lugn takt tar ungefär 1½ timme för mig, med uppallning av bilen och demontering/montering av hjul.

Ladda ner mina Bilskötselråd, där jag i detalj beskriver hur man rengör och smörjer bromsarna!


Vorsprung durch reklam

11 mars, 2013

Maskinskadekostnad Länsförsäkringar

”Vorsprung durch technik” är ju en känd slogan som Audi använt sig av i många år. De gjorde på 90-talet en klassresa från folkbil till premiummärke, och räknas nu till de exklusivaste, och ofta därmed de bästa, bilarna. Jag har länge hävdat, att detta inte stämmer, utan att det ofta mest rör sig om en känsla av kvalitet. Den riktiga kvaliteten är inte alltid så hög, vilket åter styrks, nu av en rapport som Länsförsäkringar tagit fram.

I rapporten granskar de maskinskadorna hos 10 populära bilar. Den visar att Ford Focus (förra generationen) ligger sämst till med 8 maskinskador per 100 bilar (8%). Bäst är Volvo V70 II (senaste V70) med 1% maskinskador. VW Golf V ligger näst sist med 5%. Audi A4 och A6 ligger bra till när det gäller frekvensen på maskinskadorna, alltså hur ofta de sker. Men när man tittar på typen av maskinskador och kostnaderna för dem så blir det inte så rolig läsning längre för Audiägarna.

De vanligaste skadorna på Audibilarna och VW Golf V är motorskador, vilket stämmer med det jag skrivit om i tidigare inlägg. VAG-koncernen (där Audi och VW ingår) har problem med motorer som skär och DSG-växellådor som havererar. Jag menar att detta inte gäller enbart modellerna i undersökningen, utan samtliga bilar med VAG-bensinmotorer och VAG-DSG-lådor. Utsliten kamkedja är ett inte ovanligt fel hos både Audi och VW.

När man granskar kostnaderna för de flesta av de 10 bilarna, så ligger de på ca. 8 000 – 14 000:- med material och jobb, utom för Audibilarna. De ligger på ca. 20 000:- (A4) resp. 28 000:- (A6). Motorbyten är inte ovanliga på A6. Det kostar att ligga på topp! Eller i alla fall att låta andra (och sig själv) tro att man ligger på topp.

Givetvis finns det många VAG-bilsägare som inte upplever problem med sina nyare bilar, men haveri i DSG-lådor, kamkedjor, motorer och lack gör att många VW- och Audiägare, (även Skoda- och Seatägare?) råkar ut för dyra reparationer om de vill hålla sin bil i bra skick. Om VAG-koncernen kunde göra bilar som inte hade dessa frekventa problem så skulle deras bilar vara  mycket bra bilar att äga, men eftersom ägandekostnaderna och problemen ofta blir orimliga så känner jag mig manad att varna folk för att köpa dessa bilar, hur fina de än är i övrigt.

VW och främst Audi har lyckats bra med att trumma in begreppet kvalitet kopplat till deras bilar. Detta har inte skett för att bilarna håller exceptionellt hög kvalitet, utan snarare för att Audi lägger runt 50 000:- per såld bil i reklam/marknadsföring, d.v.s. propaganda! Och faktum är att vi påverkas av reklam. Därför pratas det så ofta om ”den tyska kvaliteten”. Vorsprung durch reklam.


VAG-koncernens DSG-problem bekräftade

8 februari, 2013

DSGSå är det jag tidigare skrev bekräftat: VAG- koncernen har STORA problem med sina DSG-lådor, och det gäller både de 6- och 7-växlade lådorna, och både taxi- och privatbilar. Teknikens Värld skriver om problemen utifrån en mängd läsarbrev, där brevskrivarna berättar om DSG-lådor som krånglar efter så lite som 1600 mil (2012 års modell)!

Daniel Wollmar, skadereglerare på försäkringsbolaget Watercircles, berättar att deras kunder är privatkunder och inte taxiföretag, men att de likväl har många problem med DSG-lådorna. Hans ärenden gäller bilar som är äldre än två år, d.v.s. bilar där nybilsgarantin gått ut, men där motorförsäkringen på upp till 12 000 mil, fortfarande gäller.

Jag klipper in från artikeln:

Informationschef Marcus Thomasfolk på Volkswagen uppger att de ”har tagit hand om” problemen som har drabbat privatägda Passat EcoFuel. Men Daniel Wollmar känner inte igen den responsen.
– När vi har kontaktat Volkswagen och frågat om de tar en del av skadan har det blivit ett nej. Volkswagens principiella inställning verkar vara att om det finns en motorskadeförsäkring så ska försäkringen stå för reparationen. Men det är ju inte gratis för bilägaren som måste betala en självrisk, säger Daniel Wollmar.

– Det finns en skillnad mellan den kvalitetsimage som Volkswagen har och verkligheten. Hälften av våra motorskadeärenden handlar om fel på bilar från VW-gruppen. Det är oproportionellt mycket, avrundar Daniel Wollmar.

Några brevskrivare skriver till Teknikens Värld:

”Totalt har kostnaderna för service och reparation börjat närma sig 80 000–100 000 kronor (fördelat 30/70 mellan service/reparation) vilket jag tycker är mycket för en bil som bara är 2,5 år gammal, övriga reparationer är stötdämpare, Bluetooth enhet, hjullager, bromsar, skyddsplast under bilen mm.”

”Jag är VD i ett åkeri med 10 taxibilar. Att DSG-7:an skulle hålla bättre i Touran är skitsnack. Minst två mekatronikboxar, kopplingar och lådor byts på löpande band där också.
Ett annat mörkat problem (för privatkunderna) är topplocken på 1.4 TSI. Minst ett men oftast två topplock innan 30 000 mil. Symptomen är ojämn gång vid bensindrift, tänd motorlampa; då är det topplocksbyte.”

Detta visar det som min mekanikervän berättat om i ca. 10 år: VW och VAG har STORA problem med drivlinorna; bensinmotorer som skär, nu topplock som spricker, enorma problem med DSG-lådorna och mycket stora problem med galvsläpp på nästan nya bilar.

Jag kan bara säga: Köp inte en Volkswagen eller en VAG-bil överhuvudtaget, då de delar motorer, växellådor och många andra komponenter! I VAG ingår VW, Audi, Skoda och Seat, vilka delar mängder av komponenter. Jag avslutar med ett talande citat av Daniel Wollmar:

– Det finns en skillnad mellan den kvalitetsimage som Volkswagen har och verkligheten.

Uppdatering
Signaturen Rodney kommenterar på Teknikens Värld:

Och ändå fortsätter VW att sälja som smör. Allting går att sälja med mördande reklam. ”VW, das auto”. Vad är egentligen kvalitet? Upplevd eller äkta sådan. Folk tycks ideligen gå på den upplevda dito. Det är bara att gratulera VW. Hade förmodligen inte gått med ett icke tyskt märke. För tyska bilar är ju kvalitet.

Jag tycker att han slår huvudet på spiken. Under drygt 10 år har jag av en mekaniker på en verkstad för tyska bilar fått höra den ena skräckhistorien efter den andra, och vad värre är – det handlar inte om enstaka exemplar, utan om mängder av bilar. Mercedes gjorde mellan åtminstone 1996 och 2010 (ca) en riktigt stor djupdykning avseende kvalitet i det mesta, och nu verkar VW tro att det räcker med reklam för att bilarna ska hålla. Imagen och tyskheten i sig gör kanske att bilarna håller trots usel kvalitet på komponenterna…

Liten tanke: Låt säga att det var Citroen som drabbats av dessa problem med galvsläpp under lacken, tillhörande rost (på 3 år gamla bilar), spruckna topplock, havererade dyra växellådor och skurna motorer. Hade folk ändå gått på den tjusiga TV-reklamen? Hade någon försökt förvara bilmärkets kvalité? Givetvis inte. Citroen hade blivit nedgraderat till ett uselt skitmärke, vilket en del ändå menar att det är, enbart för att de haft udda konstruktioner genom åren, och för att det är ett franskt bilmärke. För franskt är skit och tyskt är kvalité, det vet ju alla.

Nej, på detta område är hjärntvätten omfattande, även bland motorjournalister. Bra gjort, Teknikens Värld, att ta upp detta problem! Men jag undrar hur det går ihop med redaktionens uppenbara förkärlek för Audi (=VAG)…

På Vi Bilägares begköpsguidesida finns ett antal kommentarer till artikeln om Passat, där man kan se vad en Passatägare kan få vara med om. En del av dessa saker känner jag igen från min vän, som hade 2 Passater av 2010 års modell i sitt företag.


Förvirrat värre, Kia!

4 februari, 2013

Navigationsuppdat

Jag sände mitt inlägg om Kias hållhake på Kiaägarna, beträffande mjukvaruuppdateringar, till Kia, för att låta dem veta vad jag skrivit om dem. (https://bilradgivning.se/2013/01/12/domen-mot-kia-verkningslos/) Som svar fick jag veta, att ”Via Kia.se kan de icke-auktoriserade verkstäderna ladda ner allt som behövs, även mjukvaruupdateringar till navigationsenheterna.” Jag undrade då varför de inte kunnat ge mig den informationen direkt, eller vid något av de 2-3 samtal eller de 3 mail jag sänt dem. De svarade då att de haft denna info på sin hemsida länge! Om detta är sant, så måste Kia ha en av landets sämst pålästa kundservicemedarbetare.

Jag bad om en direktlänk, och fick den: http://www.kia.se/Content_AttAga/Navigationsuppdatering/

Vad finner jag då? Jo, ännu en gång har kundtjänst antingen 1) Inte förstått vad jag menar, eller 2) försökt vilseleda mig (igen?). När man inom bilbranschen talar om uppdatering av bilens mjukvara, så avses inte främst navigationssystemet, utan givetvis de viktiga systemen som t.ex. motorstyrning, avgasrening och säkerhetssystem/-datorer. Viktiga system, som kan orsaka olyckor/leda till allvarliga konsekvenser om de inte fungerar som tänkt. Känner inte Kia till detta? Eller vet Kia redan nu att man aldrig kommer behöva uppdatera motorstyrning etc. på någon kiabil? Räcker det med att uppdatera navigationsenhetens/GPS:ens mjukvara för att villkor tre (uppdatering med senaste mjukvaran vid varje servicetillfälle) i Kias garantivillkor ska räknas som uppfyllt? Någon uppdatering av den viktiga mjukvaran hittar jag, vid en snabb genomsökning, inte någonstans på Kias hemsida.

Givetvis tror jag inte det. Det vore ju komiskt annars. Det vore som att säga att det räcker med att kontrollera mikrovågsugnen, men inte tvättmaskinen, för att en hemförsäkring mot vattenskada skall gälla. Givetvis är det motorstyrning och säkerhet etc. som är den viktiga mjukvaran, och inte GPS-enheten!

Kias aktier har i och med detta sjunkit än mer i kurs hos mig. Antingen är de inkompetenta, eller så försöker de medvetet lura mig, och därmed er, som läser min blogg. Min varning kvarstår: Lita inte på att Kias garanti gäller om ni servar er Kia på en fristående verkstad, om ni inte säkert vet att den gäller ändå. Hittills har Kia bara dribblat omkring med bollen och inte lämnat klara besked, vilket är högst misstänkt.


Domen mot Kia verkningslös?

12 januari, 2013

KiaKia försöker sig på undanmanöver

Uppgifter inom Kias återförsäljarnätverk tyder på att Kiaägare som reparerar och servar sin Kia hos fristående verkstäder riskerar att bli av med bilens 7-åriga garanti, trots den fällande domen mot Kia 4/12 2012. Detta då fria verkstäder i dagsläget inte har tillgång till Kias mjukvarusystem och information om när mjukvaran skall uppdateras, och i vilka modeller, vilket är ett av Kias villkor för att garantin ska gälla.

Den 4 december förlorade Kia rättegången i marknadsdomstolen. De hade blivit stämda av SBF, Sveriges Bildelsgrossisters Förening, som är paraplyorganisationen för olika märkesfristående reservdels- och servicekedjor som t.ex. Mekonomen och AutoExperten, för sina garantivillkor. Villkoret för att Kias 7-åriga garanti skulle gälla var, att bilen bara fick servas på auktoriserade Kiaverkstäder, vilket var dyrt och band kunden till Kias verkstäder och avgifter. Nu förlorade Kia och såväl motorsidor som Kia själva har informerat om, att det är fritt fram att serva sin Kia på valfri verkstad. (http://www.kia.se/Overvioew_OmKia_News/Nyheter_palett/121204_MD_Detaljer/) Dock har motorpressen inte lagt märke till Kias villkor:

  1. ”Garantin är giltig under förutsättning att Kias anvisningar och rekommendationer för underhållsservice och reparationer följs under hela garantitiden.”
  2. ”De reservdelar och tillbehör som används vid service och reparationer måste hålla minst samma kvalitet som Kias originaldelar.” Korrekta serviceprotokoll skall också finnas.
  3. Verkstaden ska även kunna dokumentera att man har genomfört alla de mjukvaruuppdateringar som fanns tillgängliga för den aktuella modellen vid servicetillfället.

De två första förutsättningarna har blivit kända via allmän media och motorsidor. Det tredje villkoret verkar man ha missat, i alla fall faran med det. Kias garanti gäller om alla tre villkoren är uppfyllda – inte om bara två är det. Från säker källa inom organisationen har jag fått veta, att domen mot Kia är tandlös. Det tredje villkoret kommer nämligen bli mycket svårt att uppfylla. Omöjligt just nu. Enligt uppgift är det nämligen endast auktoriserade Kiaverkstäder som har tillgång till Kias mjukvara och information om när den skall uppdateras i de olika bilmodellerna. Därmed är det omöjligt för fristående verkstäder, dels att få tillgång till Kias mjukvara, dels att få tillgång till aktuell information om när olika modeller skall få sin mjukvara uppdaterad och vilka modeller det gäller. Och det är ett villkor för att garantin ska gälla.

För att kontrollera detta har jag själv tagit kontakt med Kia Sverige, och bett att få prata med någon som kan ge mig korrekta fakta. Marknadskoordinatorn skulle höra av sig. Inget svar kom. Efter att ha pratat en andra gång med kundtjänst och tydligt specificerat mina frågor fick jag ett magert mailsvar tillbaka:

”Den informationen som ni har kommit över stämmer ej, då vi ha leverat dessa uppdateringar till ex-vis Auto Com.”

Jag sände ett gäng tydliga frågor i punktform till Kia, bl.a. om vilka AutoCom är och Kias villkor för avtal om att leverera mjukvara och uppdateringar etc. till dem. Inget svar nu heller. Jag förtydligade då med att jag kommer att skriva om detta och vill ha så korrekt information som möjligt, och att om jag inte hört något fredagen den 11 januari så tolkar jag det som att mina uppgifter stämmer. Och inget svar kom. Däremot har jag kollat vad AutoCom är för verkstad. De är inte alls en verkstad, utan ett Trollhättebaserat företag som utvecklar diagnosutrustning till fordonsmarknaden! Kia har alltså gett mig ett nonsenssvar alt. försökt vilseleda mig.

Då Kia inte sakligt dementerat mina uppgifter, utgår jag från att de stämmer, eftersom jag fått dem från en källa inom organisationen.

Som det nu är, verkar det alltså som om Kiaägare som servar och reparerar sina bilar på fria verkstäder riskerar att förlora den 7-åriga garantin på sina bilar, eftersom de icke auktoriserade verkstäderna inte har tillgång till Kias mjukvarusystem och info om, och när, vilken mjukvara skall uppdateras och i vilka modeller.

Min gissning på vad som nu kommer att ske är följande:

  • När Kiabilar (servade hos fria verkstäder) yngre än 7 år går sönder kommer Kia neka reparation inom garantin, med hänvisning till att alla tre kraven i garantivillkoren ej uppfyllts, vilket de har rätt att göra.
  • Kunder kommer bli upprörda och motorpressen kommer att skriva om det.
  • Kia kommer inse, att de håller på att skada sitt varumärke och dra på sig en massa badwill, varpå de kommer se sig tvingade att åtgärda garantiärendena ändå.
  • Kia ändrar det tredje villkoret, eller ger de fria verkstäderna tillgång till sitt mjukvarusystem.

Detta är mina gissningar. Fakta i dagsläget är dock, att jag har information från en källa inom Kias återförsäljarorganisation, och, att Kia vare sig sakligt bemött mina frågor eller sakligt dementerat mina uppgifter, varför jag betraktar dem som riktiga.

Jag hade utifrån dessa uppgifter inte vågat serva min Kia hos en fristående verkstad, förrän Kia tydligt informerat om hur man tänker lösa detta dilemma.