Hur hållbara är elbilar – egentligen?

6 juni, 2025

Många anser att elbilar är viktiga för att ”rädda klimatet” och att de är mycket miljövänligare än bensin- och dieselbilar. Inte minst förs denna åsikt fram i miljörörelsen och media, som har ett stort inflytande över politiken. Och visst låter det miljövänligt och bra. Det är dessutom betydligt färre delar som kan gå sönder i en elbil. Inte heller finns kamrem eller motorolja som måste bytas återkommande. Men verkligheten kan se ganska annorlunda ut. För rika människor som kan byta elbil vart tredje eller femte år, är elbilar måhända lyxigt, bekvämt och ger en känsla av utveckling och att man är en lite högre moraliskt stående varelse. Man får köra runt med sin dyra leksak, som också är ett stort dyrt avlatsbrev för ev. dåligt ”klimatsamvete”. Men hur är det för vanliga människor, som tänker sig äga sina elbilar tiden ut – just för miljöns eller ”klimatets” skull? Mig veterligen känner jag två personer som äger rena elbilar. Båda får just nu skrota dessa fina elbilar, som skulle haft långt kvar att gå.

Mercedes EQC 2019. Källa: quickcarreview.com

Första vännen företagsleasade en Mercedes EQC, en bil för ca. 800 000, då. Oerhört bekväm att åka i, lång räckvidd och en vansinnig accelerationsförmåga. Batteriet hade efter 17 000 mil en batterihälsa på 97%. Han var mycket nöjd med den. En dag råkade han svänga lite för snävt hemma vid huset och bilen körde över en bergknalle på gårdsplanen, bilen fick hasa sig över bergknallen för att ta sig loss, det gjorde att det blev en lång reva på höljet till batteriet under bilen. Mercedes tittade på det. Visade sig att batteriet var oskadat, då det ligger en bit innanför höljet. Men Mercedes ville inte reparera enbart höljet, utan hela batteriet var tvunget att bytas. Ca 500 000 kostar det. Det var mer än bilens värde efter drygt 3 år. Försäkringsbolaget bestämde att bilen skulle lösas in. Skrotas. En drygt 3 år gammal lyxbil.

Renault Zoe 2017. Källa: blog-moteur.com

En annan vän har en Renault Zoe, 8 år gammal. Hon är väldigt glad över sin Zoe, som är hennes första bil, en bil köpt helt ny dessutom. Hon hade just blivit fri från avbetalningarna, efter 8 år, och såg fram emot många år av billigt bilägande. Vid ett besök hos en vän skulle hon ladda Zoen i vännens laddbox. Ingen laddning skedde. Men med vägguttagskabeln gick det att ladda. På väg hem vägrade Zoen sedan att ta laddning på många olika laddstationer. Zoen fick bärgas till Renault några mil hemifrån, pga hotande elbrist. Vi gissade att det var något elfel som kunde återställas via dator eller utbyte av felande komponent. Döm om vår förvåning då Renault försäkring meddelar att hela bilen måste lösas in pga ”omfattande skador” på den s.k. PEC-enheten! Elbilen tålde inte att laddas… PEC-enheten består olika elektronikkomponenter som likriktare, växelriktare, kapacitansmoduler, filtermodul, DC/DC-omvandlare och laddare. Den har fantasipriset 75 000:-, plus jobb, vilket överstiger bilens värde. Dessutom verkar det nu som om Renault försäkring (som är en If-försäkring) försöker komma undan ersättningsmomentet med undervärdering av bilen; de har ”värderat” bilen till 72 000:-, minus både en och två självrisker, medan blocketpriserna visar på ca. 75-95 000:-. Min vän, som var så glad för sin ”Zoe”, som äntligen var avbetald, ska nu stå på bar backe med för få tusenlappar i hand för att kunna köpa en likvärdig Zoe, och vara utan sin egen omtyckta Zoe, som borde haft minst 10 år kvar i livslängd. Hon köpte ju Zoen för att vara miljö- och klimatvänlig, då just ”hållbarhet” är mycket viktigt för henne. Och just det – Renault/If försäkrings ”erbjudande” gäller bara i 45 dagar. Hon måste alltså skynda sig att i stress och förtvivlan avhända sig sin kära Zoe som hon just betalat klart på, så att hon ”åtminstone kan få något”. Medan de säljer bilen vidare till bildemonteringsfirmor och cashar in. Värdegrundsarbete anyone?

Dessa fall är bara i min omedelbara närhet. Hur många hundratals eller tusentals liknande fall finns det? Är detta miljövänligt? Är detta ”hållbart”? Dessa bilar har istället blivit i sammanhanget oerhört stora kostnader för ”miljö och klimat”, och blivit den totala motsatsen till det som tillverkare, miljörörelse och politiker, pratar om, avseende elbilar.

Försäkringsbolagens skuld

PEC-blocket, under kylfläkten.

En av mina äldsta vänner har jobbat som fordonstekniker i flera decennier på en stor bilåterförsäljarkedja. Han är utbildad bl.a. på Renault Zoes drivlina. Han berättar att han åtgärdat skadade PEC-enheter flera gånger. Men då har man inte bytt hela PEC-enheten för 75 000:-, utan de har öppnat enheten och bytt bara några få komponenter. I de fallen har det varit garantiärenden, alltså Renault själva som betalat. Då har det gått bra att byta enbart felande komponenter, så billigt som möjligt. På You Tube kan man också se videor där fordonselektriker åtgärdar fel så. Det är givetvis sunt och riktigt. Men när försäkringsbolagen skall betala via vanlig försäkring/annat utgiftskonto så skall tydligen hela svindyra enheten bytas. Vilket innebär inlösen av bilen. Skrotning. Tänk dig att din diskmaskin slutar fungera och försäkringsbolaget vill tvångsinlösa och riva hela ditt hus! Är det rimligt? Hållbart?

Varför är man så pigg på att lösa in bilar istället för att reparera dem? Vad jag förstått så brukar försäkringsbolagen sälja de inlösta bilarna till skrothandlare på auktion. De kan alltså tjäna rejält med pengar på detta. Bara motor och batteri kan begagnade kosta 30-50 000:- styck på en Zoe. Till det alla övriga delar, inte minst den svindyra elektroniken; elektronikboxar, kontaktstycken, kabelhärvor, datorer, och sen dörrar, huv, inredning, strålkastare m.m. Här får jag en känsla av att något inte står rätt till. Något luktar skumt. Uppenbarligen vill biltillverkarna/kedjorna inte att man ska laga sina elbilar så att de håller sin livslängd. De sätter rena fantasipriser på delar, och vet att det kommer leda till skrotning av bilarna – varpå kunderna behöver en ny bil. Och var tror ni att många av dessa kunder kommer köpa ny bil?… Just det. Och försäkringsbolagen auktionerar ut de inlösta bilarna och tjänar pengar på dem – bilar de kunde valt att laga. Om de velat. Tillverkarna har en stor skuld – det är de som sätter dessa fantasipriser så att bilarna måste skrotas i förtid – samtidigt som deras egna försäkringsbolag tjänar pengar på detta genom att auktionera ut bilarna, vad jag uppfattat. Bilägarna är de som förlorar, både via höga premier, ockerpriser på reservdelar och att bilarna sedan tvingas ifrån dem för dylika fel.

Försäkringsbolagens del i detta borde alltså granskas. Särskilt bilmärkenas egna försäkringsbolag, när de räknar på utbyte av hela enheter till fantasipriser, istället för att göra som man själva gör med garantiärenden på nyare bilar där man måste betala: byta bara skadade komponenterna, till en bråkdel av priset. Någonting står inte rätt till.

Jag vet sedan tidigare att på många märkesverkstäder är försäkringsfusket mycket utbrett. Mekanikern jag känner gissar att nästan varenda skadeärende hos dem är försäkringsbedrägeri. Och försäkringsbolagen måste vara mycket väl medvetna om detta. De är vare sig korkade eller blinda. Han har berättat vad han sett hur det kan gå till när försäkringsbolagets representant kommer på kontroll. Jag kan bara förstå det som att bolagen låter dessa bedrägerier fortgå. Det borde någon också undersöka. Det är bilägarna som får betala allt detta genom försäkringspremier, självrisker, tvångsinlösen och sedan köp av ännu en ny dyr bil.

Slutsats

Mitt konstaterande efter att 100% av mina elbilsägande vänner tvingats skrota sina fina elbilar, som de varit så glada för, 20 resp. 10 år i förtid, och därmed belastat miljö och ”klimat” med långt större utsläpp än om de köpt motsvarande fossildrivna bilar, som inte skulle skrotats av reva i tanken resp. tankning, är:

  • Elbilstekniken är fortfarande omogen. Den är inte ”hållbar”. Visst finns elbilar som går långt, men hur många får inte likt dessa två bilar, sluta sina dagar 1-2 decennier i förväg, pga småfel som går att åtgärda billigt – om man vill? Dessutom finns inte i närheten av tillräckligt med olika metaller tillgängliga för att ens en mindre del av världens bilister skall kunna köpa en elbil.

  • Miljö, klimat och hållbarhet har absolut ingenting med elbilar att göra. Inte i verkligheten, med den miljömässiga och etiska problematik och de utsläpp som både metallbrytning och tillverkning är förenade med. Och tillverkarnas och återförsäljarnas prat om ”miljö”, ”klimat” och ”hållbarhet” är nonsens ämnat att förföra kunderna till köp. Tillverkarna bryr sig 0% om detta. Noll procent. Det enda de bryr sig om är pengar. Och kan man med dessa floskler sälja mer bilar så gör man det. Att snacka går – men att göra det man pratar om – att värna miljö, klimat och hållbarhet – är en annan sak. Därför sätter de fantasipriser på delar och arbete, väl vetandes att kunderna tvingas skrota sina halvnya bilar, för att köpa nya bilar. Av dem. Så klart. Medan deras försäkringsbolag tjänar pengar på att sälja bilarna till bildemonterare. Alla tjänar pengar – utom bilägarna.

Det är hög tid att vi slutar låta oss bedras av alla vackra ord. Först lurar miljöaktivisterna och miljöpartistiska svt folk med ett påhittat klimathot, som inte stämmer med faktiska data och vetenskap.  Sedan blir många lurade en gång till när de försöker agera för att minska detta påstådda klimathot, genom att köpa en förment klimatvänlig elbil. Detta enorma resursslöseri måste stoppas. För miljöns skull.

Tillägg

När Renaultmekanikern ovan går in i bilen på datorn från sitt jobb och tittar på felkoderna så indikerar de att ”filtret” till laddaren som gått sönder. (Eller ladduttaget eller kabeln mellan uttag och filter.) Han kollade databasen. Filtret kostar 12 000:- och det finns 2 st. i lager i Sverige. Inget av detta har min väninna fått veta av vare sig Renaultverkstaden eller Renault försäkring. Hon har alltså fått felaktig information från Renault/If försäkring, om både fel och åtgärd, samt ett horribelt pris för åtgärdande av detta, vilket lett till att de vill lösa in bilen. Till lägsta pris. Detta är samma sak som att när en tändspole gått sönder i en vanlig motor, kräva byte av hela motorn. Väninnan ska givetvis byta från If försäkring snarast.

Det vi ser här, menar jag, är en ohelig symbios mellan verkstäder som medvetet ger förslag på groteskt överdrivna åtgärder, till ockerpriser, för att tjäna massvis av pengar – och försäkringsbolag som låter detta fortgå. Medvetet eller av okunskap. Vilken annan förklaring kan finnas? Men de som har detta till yrke kan knappast vara så inkompetenta. De måste veta att det många gånger går att byta enbart felande komponenter, till bråkdelen av priset. Det är vanligt förnuft. Varför låter de då detta fortgå?


Varning för wet belt

5 november, 2024

S.k. ”wet belt” är en konstruktion som dykt upp på senare år. Skälet verkar vara de ökande miljökraven på biltillverkarna, som måste vända på varje sten för att sänka utsläppen för att nå Euro 6, vad jag förstått. Detta har bl.a. lett till att dieselmotorer utrustats med mer elektronik, vilken krånglar och gör dieslarna mer opålitliga än bensinare i dagens läge. Vad gäller bensinmotorer så har bl.a. Ford och PSA (Peugeot/Citroen) kommit med snilledraget att låta kamremmen löpa ner i oljesumpen, och hela vägen upp inne den oljesmorda motorn. Gummi och olja är ingen bra idé (”lika löser lika”). Således löser oljan upp remmen, som först spricker och fnasar. Fnaset kan hamna i oljesilen, och täppa till oljeflödet till pumpen, varpå motorn skär. Då blir det sannolikt till att köpa ny bil. Själva remmen spricker med tiden och går till slut av – varpå kolvar slår i ventiler och motorn blir skrot då med. Detta vet jag gäller Fords trecylindriga eco boost-motorer, och PSA:s trecylindriga 1,2-liters ”Pure Tech”-motorer. Pure Tech-motorerna hade först ett planerat kamremsbytesintervall på 24 000 mil – men motorerna havererade långt innan dess, varför man infört intervall på 7000 mil, vad jag fått veta. Och det är en hög gräns, med tanke på hur det ser ut i de motorerna vid 6000 mil. Se foto nedan.

Man kan enkelt kontrollera om bilen (åtminstone PSA:s) har wet belt, och hur skicket är, genom att skruva av oljepåfyllningslocket. Nere till höger i motorn syns kamremmen, om motorn är en Pure Tech. Där kan man se skicket och ev. sprickor. Men fundera inte ens på att köpa en sådan motor – det är att be om haveri och problem.

Eftersom tillverkarna sannolikt gjort detta för att spara bränsle och så kvala in i striktare utsläppsklass – alltså av miljöskäl – så blir frågan: Hur miljövänligt är det att behöva byta motor efter kanske 10 000 mil för att den skurit eller smällt sönder? Ofta kommer det inte anses vara värt ett motorbyte och man får istället köpa en ny bil = en bil extra måste produceras, med den stora miljöbelastning det innebär. Hur miljövänligt är det?

På samma spår kan man resonera om trecylindriga motorer allmänt:
-En motor med 25% färre cylindrar måste arbeta med större belastning per cylinder, samtidigt som lagren är mindre p.g.a. motorns storlek, vilket lätt kan leda till utslitna lager och att motorn skär och måste kasseras, varpå ovanstående scenario blir aktuellt. Hur miljövänligt är det?

-Ofta har dessa trecylindriga motorer försetts med turbo för att kompensera för den minskade storleken och kraften. Turbon ökar belastningen på de tre cylindrarna och dess mindre lager än mer. Dessutom sliter den på oljan mer, varför motorn får sämre kvalitet på smörjningen, vilket i längden ökar risken för haveri även på den vägen. Hur miljövänligt är det?

Undvik därför både trecylindriga motorer och motorer med wet belts. Det blir billigast så – och bäst för miljön.


Igenslammande dieselfilter

26 februari, 2015

OKQ8Dagspressen rapporterar att många dieseldrivna bilmodeller fått problem med igenslammande dieselfilter. Det är bilmodeller som har dieselpumpen efter bränslefiltret, och som alltså suger in bränslet. Den troliga orsaken är att OKQ8 har ökade andelen inblandad biologiskt producerad diesel, RME, från 5% till 7% i höstas, vilket slammade igen filtren. Efter att problemet uppmärksammades då så gick OKQ8 tillbaka till 5% inblandning, men problemen har fortsatt. Även Preem gick upp till 7% i höstas, men, men utan problem i bilarna som kör på deras bensin. Sannolikt beror det på bränsleadditiv som förhindrar igenslamning.

I dagsläget vill vare sig generalagenter inom bilhandeln eller OKQ8 ta betalningsansvar för de kunder som drabbas av detta. Bilägarna kommer alltså i kläm. Hårdast drabbade är Kias bilar.

Dessa modeller är drabbade

Hyundai och Kia

Problemet gäller bilar med dieselmotorerna 1,1 liter CRDi, 1,4 liter CRDi, 1,6 liter CRDi samt 1,7 liter CRDi.

Motorerna återfinns bland annat i Hyundai i20, i30, i40 och ix35. Hos Hyundai har man bytt 130 filter sedan oktober 2014.

Hos Kia återfinns motorerna bland annat i Sportage och Ceed.

Hos Kia har man bytt 1 282 filter under en 14-månadersperiod. I snitt 91 per månad.

Volvo

Här gäller det bilar med 1,6-liters dieselmotor – bland annat V50, S80/V70 och V40.

Ford

Transportbilen Transit, Focus och Mondeo, C-max Kuga och S-Max med 1,6- och 2-litersdieslar är drabbade.

Opel

En 1,7-liters dieselmotor som bland annat finns i Astra och transportbilen Vivaro.

Jaguar Land Rover

En 2,2-liters dieselmotor är drabbad. Den finns bland annat på Land Rover Freelander och Range Rover Evoque. Motorn finns även i Jaguar men där har inte generalagenten sett igensatta filter.

H/T
Leif Eriksson


Även nya dieselbilar riktiga hälso- och miljömonster

20 januari, 2013

dieselavgaser

Forskning och undersökningar visar nu, återigen, att dieselbilar, trots partikelfilter, släpper ut 100 gånger fler partiklar än bensinbilar och att partikelfiltren inte klarar av att fånga upp de små nanopartiklarna, som går rätt in i våra luftvägar och blodkärl. Uppskattningsvis dör ca. 420 000 människor årligen av partikelutsläpp från EU-länderna. Dieselbilar har i kyla också visat sig släppa ut upp till 601% mer kväveoxider (NOx) än vad som uppges i certifieringsinformationen. WHO klassar nu dieselavgaser som lika farliga som asbest, arsenik och senapsgas.

Det som intresserade vetat i årtionden bekräftas nu ännu en gång: dieselavgaser är särskilt skadliga för allt som andas. Lundabaserade stiftelsen TEM hänvisar till en avhandling från Umeå Universitet, när de skriver:

Bilar som drivs med diesel släpper ut upp till 100 gånger mer partiklar än motsvarande bensinbil, vilket i sin tur är 10 gånger mer än en gasbil. Även utsläppen av kväveoxider är mycket högre i en dieselbil jämfört med en bensinbil, vilket även det är ännu lägre för en gasbil.

Det har nu visat sig att dieselbilarnas utsläpp av partiklar är ännu mer hälsofarliga än man tidigare trott. I en avhandling från Umeå Universitet har man kommit fram till att diesel-partiklarna är så små att de går igenom bilarnas partikelfilter, genom våra lungor och ut i våra blodkärl. Väl där orsakar de bland annat att blodkärlen blir styvare och att antalet blodproppar ökar.

En dieselbil, även med partikelfilter, släpper alltså ut 1000 gånger fler partiklar än en gasbil! Miljövänner köper alltså inte dieselbilar, oavsett om de är miljöklassade eller ej.

Motortidningen auto motor & sport (AMS) konstaterar i ett köldtest, att bensinbilar släpper ut fler partiklar än dieselbilar, i kyla. Jag vet inte hur testet gjorts och hur det rimmar med avhandlingen från Umeå Universitet som tydligt slår fast att dieselbilar släpper ut 100 ggr. fler partiklar än bensinbilar. Sannolikt har man i avhandlingen testat bilarna i plusgrader (20 grader?), medan AMS testat i kyla. AMS noterar dock, att det särskilt är bensinbilarna med direktinsprutning som producerar dessa stora partikelmängder. Det stämmer med erfarenheten av tidigare direktinsprutade bensinmotorer som t.ex. Mitsubishis GDI-motor (runt år 2000) som jobbade under mycket högt tryck. Den sotade igen mycket lätt och snabbt och släppte ut minst lika mycket partiklar som en smutsig dieselmotor. Det verkar alltså – vid en snabb anblick – som om direktinsprutning (bränslebesparande) leder till höga partikelutsläpp. AMS visar också att skillnaden är stor mellan de olika bensinbilarna.

AMS rapporterar också, att Transportstyrelsen låtit testa dieselbilars utsläpp av kväveoxider (NOx) i kyla, d.v.s. i sådana temperaturer som råder i Sverige en stor del av året. Detta då EU-certifieringen av nya bilar görs i rumstemperatur, med helt andra utsläppsvärden. Det visade sig, att dieselmotorer under kyla släpper ut upp till ca. 600% mer kväveoxider än deklarerat! Det är 7 gånger mer alltså! Detta, och alla nanopartiklar andas vi sedan in, människor och djur. Kväveoxid är också en växthusgas, skall tilläggas. Beslutsfattarna har stirrat sig blinda på koldioxidutsläppen och tydligen struntat i, eller inte känt till, utsläppen av alla andra skadliga ämnen från dieselbilar. Allt i klimathetsens anda.  Gränsvärdena för NOx enligt avgaskraven i EURO 5 är 60 mg./km. för bensinbilar och 160 mg./km. för dieselbilar. En dieselbil får alltså släppa ut ca. 3 ggr. mer NOx än en bensinbil. Lägg sedan till att dessa värden multipliceras med 7 i kyla, samt ett ca. 100 ggr. högre partikelutsläpp än på en icke direktinsprutad bensinbil, så tecknas bilden av ett miljö- och hälsomonster, som beredits väg, till stor del, av klimatlarmen och fixeringen på koldioxidutsläpp.

WHO ändrade 2012 klassificeringen av dieselavgaser så att de nu ligger grupp 1, (ämnen som definitivt orsakar cancer) – tillsammans med bl.a. asbest, arsenik och senapsgas! Med kännedom om detta, borde användningen av diesel som fordonsbränsle förbjudas, eller omges av kraftiga restriktioner, om man inte klarar av att rena även de små nanopartiklarna, som är de farligaste för oss. Detsamma borde gälla smutsiga bensinmotorer med direktinsprutning.

Kanske är det ändring på gång i det dieseldominerade Europa, då EU:s miljökommissionär nyligen hävdade, att 420 000 människor årligen (!) dör till följd av partikelutsläpp från EU-länderna. Det är hemska siffror som vittnar om en hemsk verklighet, i den mån de stämmer. Partiklarna skadar bl.a. luftvägar, blodkärl och kan leda till fosterskador, samt förlorad arbetstid och minskad avkastning i jordbruket. Även de höga halter av kvävedioxid som dieselmotorer genererar, är skadliga, särskilt i städerna.

Vän av miljö och hälsa köper alltså inte en dieseldriven bil.


Säkra och miljövänliga bilar

12 oktober, 2012

Folksam forskar kring bilars säkerhet miljövänlighet, genom att analysera resultat från verkliga olyckor och krockprover i Euro-NCAP. Resultat från verkliga olyckor väger tyngre än resultat från krockprov, om de motsäger varandra. Folksam tittar på både den aktiva säkerheten (krockskydd, airbags, etc.) och den passiva säkerheten (antisladdsystem, bältesvarnare etc.) och korskör sedan resultatet mot bilarnas miljöprestanda vad gäller förbrukning och utsläpp. Bränsleförbrukningsgränserna är satta efter de krav som EU satt upp för år 2015, och trappas varje år upp mot 2015 års krav. På så sätt kan man ta fram en lista på de bilar som är både säkra och miljövänliga(re). 2010 var det ca. 12% av modellutbudet som platsade på listan.

Årets resultat hittar du här.

Notera att denna lista inte säger någonting om bilens sanna kvalitet eller ekonomi. Den fokuserar på säkerhet och miljöprestanda. Om man korskör Folksams lista mot kvalitets- och ekonomiaspekter så försvinner många bilmodeller från listan. Därför är det viktigt att ha kunskap om vilka av dessa bilar som är de mest fördelaktiga att äga över tid. Detta är något jag kan hjälpa er köpare med, eftersom jag har kunskap om dessa områden.